tantfunderingar.se

Tankar och funderingar i vardagen

Hmmmm… och nu då?

Ja, nu är det att, men han fortsätter att kontakta mig… Jag vill inte. Inte nu i alla fall. Kanske i en framtid. Men nu har jag äntligen fått påbörja en utredning om mig själv. Spännande men väldigt oväntat…! adhd? Det trodde jag var nåt helt annat..! Fast inget är klart än, så vi får vänta och se. Blir intressant.

Varför är de så svårt att göra ingenting?Jag har varit på gymmet, men inget mer idag. Trist väder ute och ingen lust att gå ut heller. Det är mycket jag skulle vilja göra. Men inget blir gjort… Jag skulle vilja att jag lagar jättegod och nyttig mat till mig själv. Jag skulle vilja att jag köper nytt tyg och lär mig sy lite egna kläder. Jag skulle vilja att jag städar och fixar hemma. Jag skulle vilja att jag gör om i lägenheten. Ut med det gamla och in med nytt och fräscht och lite mer modernt. Jag vill ha lite mer kläder för damer. Kvinnliga kläder. Kjolar och klänningar. Jag skulle vilja våga klä mig i det…. Lära mig mer . Lära nytt. Paddla kanot. Ut och vandra. Cykla. Gå i skogen. Känna friskt luft. Må bra!!!!!!

Jag vill, jag vill, jag vill…. Men varför gör jag det inte?

Hoppas ny psykolog kan hjälpa mig komma framåt nu!

Jag vill leva. Nu. Medan det pågår….

Måndag igen

Dagen började bra, läste länge igår kväll. Jojo Moyes 🙂 Så bra hon skriver! Jag skulle önska att jag också vågade ta det där steget! Att ge mig ut på en ”livsresa”… ! Sååååå bra det skulle vara. För mig själv, för mitt självförtroende, för mina sinnen. Vidga mig själv och träffa nya härliga människor, kanske knäppisar också förstås, men ändå! Att det hände något i mitt liv! Det skulle jag må bra av! … Så varför gör jag inget åt det då? Jag googlar nästan varje dag på ”vandrarresor” osv… men jag hittar inget jag verkligen vill göra. Jag menar, jag har ju redan gjort det där… Så vad ska jag göra nu, nästa gång? Jag vill alltid pröva något nytt, men det får inte vara ”farligt” och riskabelt, men jag vill ju gärna hitta på något. Är det att fly? Är det? Jag vet inte? Men här hemma är det faktiskt ganska tråkigt… Inget jobb att gå till ( fast jag vill verkligen inte tillbaka , chefen vill att jag kommer tillbaka och kanske hoppa in när det behövs, men jag har tacket Nej till det! Jag ville ju sluta jobba nu och i stället börja leva! ), inga kurser, inte många vänner att prata med… Jag lagar inte mat, jag städar inte… Men jag går till gymmet och jag dansa r quaredance då och då… Fast det här livet kommer inte att räcka… Jag vill ju ha lite mer av det. Varför är det så himla svårt? Vi lever en enda gång, har en stund här på jorden, och det är just nu! Just nu! Ta vara på det och gör allt du vill göra! NU! Du kan göra så himla mycket olika saker, varför är det så himla svårt? Ok, så vad är det jag vill göra då? …?????….. Hmmmmm, ok, jag vet att jag tycker om att gå ute i naturen, fina skogar, underbara vandringar i frisk luft och så där, vara ute på sjön…., ja, ute i naturen. Det gillar jag! Men jag vill inte göra det ensam och jag har ingen bra person att ta med mig… Så i stället går jag till gymmet, ser tv, käkar popcorn och dricker whisky…

Kul liv!,….

Lite eftertänksamhet…

Måndag… Ok, så vad ska jag hitta på idag då? Gymmet. Jo, det gör jag men inget annat inplanerat. Jag har varit med och gått långa promenader och tagit mig ut i naturen. Jättehärligt! Men morgon är en ny dag och vad tusan ska jag göra med alla lediga dagar? Vissa dagar är det ganska jobbigt faktiskt… Mycket tv och Netflix blir det… 🙁 Jag borde ju ta vara på min lediga tid nu, men jag har svårt att njuta ensam… Det blir mycket funderingar. Kring mig själv och hur jag lever mitt liv. Hur jag levt. Och hur jag ska leva… Jag inser mycket om hur jag är, och har varit. Jag skulle gärna förändra mycket hos mig själv. Jag skulle vilja bli mer ödmjuk och vänlig. Kan man ”bli det”? Med hjälp kanske? Jag har ju gått ”i samtal” i omgångar i mitt liv och nu känner jag att det är dags igen! Någon sa till mig att det kanske är värt en slant och att jag sen kanske kan få många år i riktig lycka och kärlek i stället. Åhhhh, det vill jag! Men det jag undrar är om det faktiskt är riktigt möjligt, att en annan människa, utbildad eller inte, kan hjälpa mig till att bli en bättre människa? Är det faktiskt möjligt? Jag vet inte…. Trots flera omgångar i samtalsterapi, så visst, jag har blivit ”bättre” och jag känner att jag förändrats, men jag kommer liksom inte fullt fram. Inte helt. Fy tusan så jobbigt livet är ibland! Så himla mycket man ska klara av, orka med, stå ut med, vända ut och in på sig själv… Allt är jättebra, sen händer något i kroppen, man bara tappar all kontroll, och så säger man något ”surt”, något som man inte skulle sagt när man har kontrollen… Ja, sen är det sagt, och då är det kört! kan inte tas tillbaka… Ja… och så är man där igen. Har sabbat stunden och ramlat ner i hålet igen… Fan vad jobbigt det är! Och även om jag sen tar mig upp ur hålet, för det göra jag ju varje gång, men när jag sen kommer upp, ja, då väntar konsekvenserna… Någon jag har sårat eller gjort mig ovän med. Någon eller några som tycker att jag inte är kul att umgås med, går inte att ha i rum med andra, kan inte lita på att jag kan ”uppföra” mig rumsrent… Suck! Ja…. då är det himla svårt igen. Orkar inte…. Så, ja, jag behöver någon att prata med. Någon som kan hjälpa mig komma underfund med varför jag gör så och sen kan hjälpa mig att förändra det också…! Går det? Finns den möjligheten? Jag vet inte? Jag kan inte riktigt tro på det, men jag är beredd att göra ett försök till nu. Det är värt ett försök!

Ha en fin måndag!

Nybliven pensionär!

Jo! Det är sant! … 2 år i förtid, men ändå! Jag har slutat jobba nu och är ledig om dagarna! Hihi… Undrar vad jag kommer att ta mig för?

Al är slut igen, och denna gången på allvar. Nu är vi inte osams, utan har pratat igenom allt och vi slutar här. Så blev det.

Ok… så nu ska jag börja leva en ny Era i mitt fram- och tillbakaliv. Jag har inte så mycket inbokat… Var borta över helgen och dansade squaredance hela helgen! Kul! Men i morgon börjar allvaret på riktigt! Min första riktiga dag utan jobb och ingenting inbokat på hela veckan! Och inget i helgen heller… Nu blir min nya utmaning att ta hand om mig själv, se till att jag kommer iväg till gymmet, går ut på långa promenader, träffar kompisar och folk….! Det är mycket viktigt!

Tro på mig! Please!….

… fortsättning följer…..

Jisses… en gång till?

Ja jisses… Vad ska jag säga? Hans dotter ringde häromdagen och vi pratade i 2½ timma.. Sen pratade han och jag igår… Han älskar mig och han tar till sig att han inte ”pratar med mig”… Vad tusan ska jag göra? Jag vet verkligen inte? Å ena sidan så känner jag att Nej, jag orkar inte med ett sånt brokigt förhållande. Det blir för jobbigt. Å andra sidan så kan jag ju ändå minnas alla våra fina stunder och allt kul vi gjort och att jag kände att jag älskar honom. Men hur ska jag göra? Så himla jobbigt… Egentligen så tycker jag synd om honom, men samtidigt så tänker jag Kan jag verkligen träffa en annan man som det verkligen stämmer bättre med och där inga konflikter uppstår? Troligen inte… Alltid är det något som skaver… Men sen är det avståndet också, olika städer, olika musiksmak, olika sätt att laga mat… Jag vet inte… Ganska mycket som inte är lika. Men hur kul vore det då? Om vi hade allt lika?

Vad ska jag göra?

Nu har jag sagt att jag vill inte åka dit på torsdag, jag dansar då, och idag jobbar jag. I helgen har jag faktiskt bokat med en kompis och vi ska gå på bio. Jag sa till honom att vi för pratas vid i telefon ngn annan dag… Han väntar ju, men vad vill jag? Fy tusan så jobbigt…

Måste fundera lite till…

Dags igen…

Jaha… så var det det då dags igen…. för vilken gång i ordningen? Jag vet inte…? 4:e? 5:e? Den här gången var han bara trött och ville vara ifred i men kulle ju flytta ihop… Ha! Ja, egentligen hade jag väl det här på känn, men ville liksom inte ta det till mig. Tänk att det ska vara så himla omöjligt? Jag blir lite arg på mig själv faktiskt. Jag kan ju inte skylla det på någon annan, eller på honom… Jag råder över mig själv, och jag har känt ett tag att det faktiskt inte fungerar. Det blir på hans villkor och jag känner mig inte ”fri” med honom. Nej, det funkar inte. Jag känner mig inte riktigt hemma där, om jag inte gör det som han vill osv… Det går ju inte. Och till slut frågade jag mig vad vi egentligen har gemensamt? Vad är som binder oss samman? Ja? Svårt att finna ett bra svar på. Jag vet inte? Vi gillar att promenera, men faktum är att vi gör inte det heller tillsammans, utan det blir liksom ändå att han bestämmer hur och vart…. Och så skrattar vi inte åt nåt. Har verkligen inte samma musiksmak, i köket är det hans revir, jag kan få göra salladen… Jag fick ingen nyckel, fick verkligen inte köra bilen… Han pratar sitt språk med sina vänner fast jag är där… Ja, du hör ju själv… Inte mycket som är bra. Jag önskar nu bara att jag gillar mitt singelliv och vill inte träffa ngn ny! Nej, nej, nej! Om jag bara kunde lära mig att gilla mitt eget sällskap lite bättre, och göra saker som jag gillar ändå! Gå på konsert! Det var jättelänge sen! Och mycket, mycket annat som jag inte haft tid med på länge nu… Jag önskar honom lycka till, och jag är faktiskt lite orolig för hans hälsa. jag tror verkligen att han mår ganska dåligt. Och så är han jätterädd för att visa sig svag, både för mig och alla andra… Men jag kan inte hjälpa honom med det. Eftersom han inte kan öppna sig till mig och dela med sig och be om hjälp eller visa att han mår dåligt och är nere, så kan jag inte hjälpa honom. Jag vill leva nu….! Jag struntar i männen, men jag vill lära mig gilla mig själv i stället!

Gymmet ikväll! 😀

Glögg på jobbet idag

Stressigt men roligt på jobbet denna veckan… Ikväll har vi vårt julbord och det är jag som har fixat med allt, från val av lokal och alla detaljer, till val av mat och dryck och dessutom har vi ”Glöggtomten” här som går sin runda just nu och bjuder på glögg med tillbehör! 😀 

Annars känns det nu verkligen att men nedräkning har börjat! 🙂 Hurra! Snart jobbar jag knappt längre! Efter nyår blir det bara 2 dagar/veckan! Jisses så skönt det ska bli! Men också lite läskigt förstås… Ali och jag flyttar ju mer eller mindre ihop i och med det. För jag kommer att vara hos honom när jag inte jobbar. Det blir väldigt spännande att se hur vi fungerar ihop i ”vardagen”. Jag längtar! Och det gör han också, det vet jag. Det är lite märkligt, men sen sista strulet vi hade, där hans äldsta dotter återigen gick in och fick ordning på oss, så har vi bara svävat på rosa moln och allt har varit helt fantastiskt underbart! Visst är det underligt? Men såååå härligt det är att vara förälskad! 😀 

Ja du…  det här med jobbet… så himla skönt det ska bli att få sluta här. Faktum är att jag kanske ser mig om efter nåt annat sen, fast på deltid. Jag vet inte än, har inte bestämt mig, men kanske. Om ändå Ali jobbar, så kan jag ju också ha nåt att göra. meningen från början var ju det här med Forever, men det har jag ledsnat på… Vi får se vad det blir. Hade jobbet här varit annorlunda, så hade jag nog velat jobba vidare, men jisses, så som det varit under åren här, så snikna dom är med allt… Om jag jämför med de jobb jag haft i mitt liv, alla jobb, så är det här visserligen ganska fritt, men samtidigt så himla dålig jag har mått här, blivit nästan ”mobbad” av chefen, vet inte vad jag ska kalla det, men jag gick hem och grät många dagar i början…  Både av min närmaste chef, men även VD:n…! Jisses sånt klimat här är….  Nu har vi lärt känna varandra efter åren, men dom har en maktstruktur som inte är att leka med…  Jag har sett det på ett annat företag också, det var också en egenföretagare som hade ”krupp”… Men det här är ju nu faktiskt ett stort, internationellt företag med kontor i ca 20 länder! Och ändå uppträder dom som om det fortfarande är det lilla familjeföretaget…  Suck! Inte kul alla gånger!…  Men, som sagt, nu är det bara veckor kvar, sen bara 2 dagar/vecka i några månader, sen slutar jag! 😀 

Haha…!!!  Härlig december på er alla! 

Tankar kring livet… och döden.

Ja du…  idag är det den 20 september! Idag skulle vi åkt till Spanien för att bo i drygt 2 månader! Bostad var hyrd och betald….   I stället sitter jag i Stockholm och här är nästan lika varmt som där…  Haha… Så inte för den skull, men ändå! Ali är hos kompisar i utomlands och kommer inte hem förrän om en dryg vecka. C kommer till mig i helgen så det blir bra.

Men annars har jag haft en mental resa den här veckan!…  Det började i måndags, på jobbet. Jag kände mig konstig i kroppen och huvudet värkte och jag blev liksom yr…  mådde lite illa, fattade ingenting. Trodde först bara det var lite huvudvärk, men det blev konstigare och värre vartefter dagen gick. På natten blev det svettningar och jag kunde knappt sova alls, fast samtidigt var jag oerhört trött och somnade hela tiden, men vaknade efter någon halvtimma igen….  Hela natten. Så på tisdagsmorgonen ringde jag mig sjuk till jobbet, och sen låg jag likadant hela tisdagen, hela dagen, hela kvällen och hela natten! Onsdagen fortsatte på samma vis! Jag höll på att bli tokig! Vad var det här för underlig sjukdom? Varför blev jag inte snuvig? Varför fick jag inte ont i halsen?   Först var jag så klart inne på den gamla vanliga förklaringen, nämligen att jag ju var så himla trött på allt. Framförallt på att gå till jobbet!… Att det var det ”mentala” som spökade igen. Sen började jag på allvar tro att jag kanske fått en hjärntumör! Fick för mig att jag känt så här förut också, fast inte i flera dagar… Fantiserade om hur jag skulle kunna dö av mig själv och inte lägga bördan på C eller Ali …  Och då var dom gamla tankarna tillbaka i huvudet igen,. Många, många år sedan sist… Men just det här med att – hur tusan tar man livet av sig själv? Det är verkligen inte enkelt. jag fantiserade på olika sätt, men kom inte riktigt fram till nåt. Så himla jobbigt att måsta bli så djävla sjuk och inte få dö undan allt! Fy tusan, Nej! Jag orkar inte! Ligga som ett djävla kolli och bara vänta på att på tyna bort. I värk och se hemsk ut. Och tänk så jättejobbigt för dom andra! Jag vet ju…. Har varit med om detta. Det vill jag verkligen inte göra mot någon!  Men, hur fan gör man? Jag hittade inget sätt den här gången heller…. Vet att jag funnit sätt i min ungdom som jag tänkt skulle kunna funka, men inte nu… Nej, jag är för feg idag. Skulle inte våga det. Men, som skönt var nu, så blev jag ju frisk igen! 🙂 Faran över för denna gången också!

Men jag vill verkligen inte jobba mer! Nej, nej, nej! Livet är för kort! Det rinner snabbt undan! Jag vill ha det lugnt och fint nu, ha kärlek och leva med Ali och barn och barnbarn. Få komma till ro någon gång! Strunt samma att vi inte kom till Spanien, men nu har vi i alla fall pratat om att flytta ihop så snart jag slutat jobba, se hur vi klarar det! Jo, jo…  ! Det måste funka nu! Jag orkar inte nåt annat. Jag ska se till att det fungerar! Och han också. Vi är helt överens om detta. Jätteskönt. Om vi bara kommer dit någon gång…  Inte för att jag vill att tiden ska springa iväg med min ålder, och hans också för den delen 😉 , men jag vill inte jobba längre! Hjälp…! Ta mig bort ifrån det där tråkiga jobbet nån gång!!!

Ja, men så i onsdags, sent på eftermiddagen, så pratade jag med en kompis. Då sa hon att mina symptom stämde väl överens med hon själv haft veckan innan, likväl som hennes dotter och sen ytterligare en kompis till henne! Va? Hade dom mått på samma sätt? Jodå, det stämde allt det. Åhhhhh….! Vilket otrolig lättnad! Jag blev frisk nästan i ett nafs då! Haha…! Tänk så man kan inbilla sig och oroa sig när man inte pratar med nån! Det är faktiskt sant. Huvudvärken släppte nästa på en gång efter samtalet! Det var som en otrolig befrielse! Såååå himla skönt! Livet återvände! Jag hade fått livet tillbaka igen! Haha..! Hurra! Jag kunde börja med att fortsätta drömma om en framtid igen! Ojojoj…  Ja, så kan det bli. Jag blev verkligen varse och väldigt medveten om hur mycket jag ville leva Alis liv… Med alla hans barn och barnbarn, se dem växa upp, få rå om dem och vara barnvakt, invänta C och hennes familj! Jag vill, jag vill, jag vill!!!

Så jag stannade hemma torsdagen också (fredag är jag ju ledig ändå sen), och lagade mat och fixade med mig själv och mådde väldigt bra hela dagen! Tack och lov för att jag lever och är frisk! 😀 Tjohoooo! Jobba några månader till nu bara, sen får det vara bra med det!

Länge leve kärleken!!!

Hittat tillbaka till varandra :-)

Jo, det är sant! Haha…  för vilken gång i ordningen – jag minns inte!

Vi gjorde verkligen slut den här gången, men så nu, efter ungefär en månads tystnad från båda hållen, så kontaktar han mig igen! Va?…  Jag blev jätteförvånad och skrev tillbaka att ”vad vill du?”  Trodde verkligen inte att han skulle återkomma, men han skrev att han var så ledsen och att han saknade mig….  Ok…? Ehhhh….  Så vad ville jag nu med honom? Jo, så klart jag ville! Jag älskar ju honom. Men jag hade verkligen ”stängt av”! Lag undan alla känslor för honom och börjar leva mitt gamla liv…  Försökte i alla fall!… Underligt att man ändå kan göra det! Ja…  och så skrev vi massor, sen pratade vi massor och nu i helgen träffades vi och allting är superbra igen! 😀    Det är lustigt hur man liksom ”ramlar ner” till tonåren igen när sånt händer! Både vad gäller när man missförstår varandra och inte kan hitta tillbaka till varandra….  Trist! Men också sen när man börjar prata på rätt sätt liksom och älskar varandra och allt det där andra i vardagen…. Såååå himla härligt och underbart det är!  Återigen var det hans äldsta dotter som kom till undsättning! Hon läste lusen av far sin och förklarade för honom hur en kvinna fungerar! 😀 Haha…! Hon är bara bäst! Så nu är allt frid och fröjd igen och den här gången har vi lovat varandra att reda ut saker och ting på en gång! Inte begrava det när det händer, och låtsas som ingenting! Nej, nu tar vi detta på allvar och nu är det för evigt! 😀  Nu har vi börjat planera för framtiden igen!

Leve kärleken!

 

Lite funderingar kring insikter…

Nja…  jag läste mitt tidigare inlägg här om Alo och mina böner för att hon skulle bli fri från cansern osv…  Jovisst, det blev hon ju, men jag anser ändå att det hade verkligen ingenting med mina ”böner” att göra”  haha…  Nej, nu är jag helt tillbaka till mina sinnens fulla bruk! Tänker verkligen inte så längre! Jag tror inte på nåt! Saker och ting händer och vi råkar leva just nu.  Bara att ta för sig och försöka göra det bästa av alla situationer! …  och det är verkligen inte en enkel sak! Nej minsann… Jag sitter fortfarande kvar på mitt jobb som jag faktiskt sa upp mig ifrån och skulle ha slutat nu sista augusti! Al och jag skulle flytta till Spanien och livet var frid och fröjd! Hmf…! Ok, och vad händer?  Jo, vi gör slut…! Jag får ta tillbaka min uppsägning ( på chefens inrådan iofs, men ändå!) och jobbar vidare…  Hur kul låter det, på en skala? Minus…..! nej, inte kul.  …Så nu är jag på jakt igen! För vilken gång i ordningen? Jag vet inte? Har tappat räkningen? Har tappat lusten också…  Varför är det så komplicerat? Vissa människor hittar varandra och lever ett långt liv med varandra. Hur bär dom sig åt? Jag vill verkligen träffa någon att leva med. Jag gillar tvåsamheten. Men jisses så svårt att hitta en man som jag går bra ihop med. jag tror jag har ganska lätt för att bli kär. Kanske lite för svårt att se om det ”är rätt”…  I alla fall första tiden. Vill inte ge upp. Sen blir det tjafs och meningsskiljaktigheter till slut i alla fall!  Varför når vi inte fram och kan reda ut saker?  Den ene är konflikträdd, den andre tiger och vill inte prata alls om saker, en tredje pratar för mycket om allt… Och en annan tänder jag inte på, ytterligare någon är bara ”sexet” som funkar…  Suck! inte lätt….  Nej, det skulle vara läge nu att träffa en lugn och sansad man som är nyfiken och gillar att röra på sig ibland och inte bara sitta soffan…  Gillar att äta gott, ta ngt gott att dricka, fast med måtta och för att det är gott och trevligt, absolut inte bli ”full”! Resa ngn gång, ha en liten täppa som man kan ha lite blommor och lite örter, Åhhhhh….! Det finns så himla mycket kul och trevligt att göra! Men det roligare att vara två!

God jakt! 😀

Sida 1 av 7

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén