tantfunderingar.se

Jaha… r det dags nu igen? Jag har ”öppnat upp” dejtingsajten, den har varit stängd i månader nu. Inte för att jag vet om jag verkligen vill, men kanske lite grand ändå…? Jag märker på mig själv att jag har börjat kika på män i min omgivning. Det gjorde jag inte tidigare. Var inte ett dugg intresserad. och egentligen är jag inte det nu heller, men…… kanske lite…. OM jag bara kunde träffa ”rätt” man den här gången…Såååå jobbigt att börja om och sen upptäcka att, nej, inte rätt nu heller. Men jag lever nu och vill ha det kul och mysigt och trevligt. Jag har mina tjejkompisar, men ändå…. Jag älskar att titta på ”romantiska komedier” på tv/Netflix, wherevere it is, tårarna flödar och jag känner verkligen hur det berör mig. Och det är klart, att då kan jag ju sakna den där mannen…. då vill jag också ha det så. Kunna göra utflyker, resor, restaurangbesök, eller bara umgås och prata, sitta tysta bredvid varandra och bara ha det bra. Fast sen tänker jag en tanke till… klarar jag det här? Kan jag verkligen ha ett sånt förhållande? Finns verkligen denne man? Som passar mig? Det undrar jag….?

Ja, ja… den som lever, får se!

I morgon åker jag på en semesterresa i 2 veckor! Såååå skönt det ska bli! Mycket kan hända på en resa, och i vilket fall som helst så händer det något. Vad? Ja, det återstår att se 🙂

Fan också…! I fredags var jag hos psykologen och då sammanfattade jag mig själv att nu mår jag riktigt bra…. Men så idag kom efterkälken… Solen skiner från en klarblå himmel, inte ett moln och det är ca 5 grader varmt ute. Måste vara jätteskönt att komma ut på en lång och härlig promenad idag. Men jag kommer mig inte för… Nu är klockan tolv och snart går väl solen ner igen… Vilka hinder? Jag kan inte bestämma mig för vart jag ska gå… På söndagar är det jättemycket folk ute. Överallt. Men ungar och barnvagnar och cyklar och joggare och unga och gamla…. Överallt är det fullt och man kan liksom inte gå i sin egen takt. I så fall skulle jag behöva ta t-banan ut till förorten och knalla i skogen eller ute på Tyresta, eller i Hellas. ja, men gör det då! Ta på dig kläder och ta dig ut! ……. Men det är jättesvårt. Vill ha nån att gå med idag, men ingen är till mitt förfogande… Fan också att det blir så här ibland. Och så börjar jag fundera på män …. Vill jag? Vill jag inte? Nej, jag vill inte. Inte egentligen. Jag orkar inte med dem…. Orkar inte vända ut och in på mig själv för att passa nån… NEJ! Nej, det ska jag inte. Det vill jag inte. Ok, om det liksom bara kommer nån, in i mitt liv, som jag lite försiktigt lär känna först, då kanske det blir intressant. Men att börja med HP igen… Nej, jag orkar bara inte. Tidigare erfarenheter är ändå rätt så krassa… Visst, jag har mött män den vägen, men det har ju inte hållt sen… Jag orkar inte….

Nej, på med lite kläder och gå ut! Ja, men…. vart ska jag gå då? Klockan är ju inte så himla mycket… Skulle kunna gå ute på Djurgården förstås, eller Hellas? Fan så jobbigt att bestämma….Fint ute vid Hellas är det ju….. Ja, ok, jag stänger igen här och ser vad som händer….

Tjingeling….

… ett par immar senare…! Yippieeeee 😀 Jag kom mig ut! Ock jag gick den lite längre promenaden på 7.1 km. En timme och femtio minuter. Sköööönt! Mycket folk på ”hemvägen”, fast det gick bra ändå. Bra där! Nu kan jag äta lite, ta ett litet bad och sen se ngt på tv:n, med godare samvete. 😉 I morgon bitti är det badminton och sen får jag se vad jag jag gör. Inget inbokat just nu.

Tjingeling! 🙂

Ja, alla dagar bara springer förbi numera. Det går väldigt fort. Måndag igen och jag har varit och spelat badminton! Jätteroligt! Och nya människor nu att lära känna lite mer. Kul! Jag är indelad i en grupp som inte tävlar, det är bra. För nu kan jag försöka lära mig lite mer av själva spelet. Hur man räknar t.ex. Det har jag inte kunnat förr, men idag lärde jag mig ganska mycket av det! Så vi började med att ”bara bolla lite” först, blev varma i kläderna och sen hann vi med 3 matcher. Kul! Det blir mycket roligare när vi spelar match, det blir liksom ”på riktigt” då. Nu spelar ju vi dubbel och det är nytt för mig. Så nu måste jag lära mig vilka bollar jag ska spring på , och vilka jag inte ska springa på 😉 Haha… det blev en del missförstånd idag! Jag sprang på dem han skulle ta, och även tvärt om… Haha…! Ja, ja… men vi sa det , att vi lär oss. Vi fick stryk med 2-1. Fast det var ganska jämt i alla fall. Kul! Och nästa gång tar vi dem! 😀

Efteråt var jag med K och åt lunch. Vi hamnade på den grekiska kolgrillen, där är alltid så gott. det var det idag också, fast inget grillat direkt, utan vi tog halloumi med aubergine och squash och annat grönt, plus tsatsiki. Mums! Vi hann att prata över en timme, så det var jättemysigt. Hon ska ha sitt 4:e barn nu i april! Jisses…. Ja, ja… dom är lite tokiga, men underbar familj. Det går säkert bra, men jisses, inte för mig! Hihi… fast jag behöver ju inte tänka på sånt mer 😀 Nej, nu gäller pensionslivet, resor, dansa, motionera, ha kul! Härliga tider!

Men jag fick en lite tråkig insikt idag… Jag trodde ju att jag skulle åka och ”pilgrimma” lite ensma likso, inte en gruppresa, utan ok, dom har fixat med flyg och hotel, men att jag skulle gå bara för mig själv hela veckan. Men nu sa K att, neeej, så är det ju inte. Om man läser i programmet så är det ju med guide och allt sånt… Åhhhhh, jag som trodde att nu ska jag verkligen få utsätta mig själv för en riktig utmaning. Vandra ensam i timmar, kanske prata med någon förstås, då och då, men att det i huvudsak är min egen vandring. Men så är det tydligen inte… Det är en gruppresa med guide. Punkt. Trist på ett sätt, men nu när jag funderat lite, så blir ju kanske resan mycket roligare i alla fall! Ok, inte så ensam och utsatt som jag först trodde, men kanske roligare med sällskap i stället? Jag får ta min utmaning med ensamma mig en annan gång. Det ska i alla fall bli jättekul att vandra pilgrimmsvandringen!

Nu kaffedags! Hej hopp!

Tänker på att jag snart ska iväg på en Spanienresa. Det ska bli jätteskönt att få komma iväg och se något annat, känna lite mer värme i luften och leva lite lyxigare liv ett tag. För det gör man ju när man är på resa. Varför gör man det? Jag menar… varför kan man inte känna samma fria liv fast man är hemma i sin egen stad? Men ändå… de senaste veckorna har jag känt glädje igen. Och hur vackert det är i min stad, oavsett årstid. Som nu, de senaste veckorna så har himlen färgats alldeles röd, ibland på morgnarna, ibland på eftermiddagen. Såååå vackert! Så vackert så man knappt kan titta sig mätt på det. Man kan titta länge och drömma sig bort i det vackra, röda, rosavita… Då glömmer man allt elände som är på jorden i dessa tider… Suck! Ja, visst är det hemskt tråkigt som det är nu, på så många olika ställen på jorden. Många, många människor som far riktigt illa, män, kvinnor och barn, och djur, och natur… Suck igen! Jag vill inte längre titta på nyheterna på tv. Orkar inte ta in mer tråkigheter. Det är för mycket. Jag vill inte. Jag råkar bo i ett land där jag mår bra, och jag vill leva nu och ha kul, träffa trevliga människor, känna att jag lever! Må bra! Glädje, körlek! Hmmmmm… ja, kärlek… Fast det finns ju olika sorters kärlek också. En sak är ju man och kvinna och den kärleken, så länge den nu varar… Jo, jag vet att jag är skeptisk nu, men så har det nog blivit. jag tror inte längre. Jag tror faktiskt inte att jag kommer att träffa ”den stora kärleken”…. nej. Den finns faktiskt inte. Inte för mig. Det finns kanske för sonliga, inte så himla många, men inte för alla. Så är det bara. Och får man göra det bästa man kan här i livet… Träffa många och ha roligt och mysigt och trevligt. Och det vill jag nu. Jag dansar och gymmar och spelar badminton! Ja, det är sant. Började i måndags. Jättekul! Fler människor att lära känna! 😉 Ja du… ta för dig nu! Du lever just nu! Passa på och ha kul!

Åhhhh, så kul det var! idag började jag en ny omgång med att spela badminton. Visserligen en pensionärsgrupp, men jisses! Dom är ju mycket smidigare och snabbare än vad jag är! Och då är dom kanske 10 år äldre än jag! Haha…! Jag ska verkligen fortsätta och hoppas jag kan hålla mig lika spänstig som dom här kvinnorna jag mötte idag! Då gör det inget att bli äldre 🙂 Det var jättekul, minst lika kul som jag minns det. Och så gav dom mig beröm för att jag var så duktig, trots att jag var ny. Efteråt satt vi några stycket i cafeterian och fikade och vi blev kvar nästan en timma tror jag. Såååå mycket man har att prata om. Inte klokt. Nya, vilt främmande människor, och sen är som att man redan känt varandra i åratal, och bara pratar om allt möjligt! Så härligt det är och en sån energi jag fick av det. Det gjorde att jag nu hittat kopplingen igen till min ”nya” skrivare som jag köpte förra året… Jag hade förvirrat mig i tekniken och datorn hittade inte fram. Jag trodde det berodde på att jag fått nytt lösenord till mitt bredband, men nu när jag gjorde en ominstallation, så angav jag inget sånt lösenord, och nu har jag skrivit ut flera olika dokument. Hurra! Papperslösa samhället…. jomenvisst…. Fast när jag t.ex. ska ut på en resa, så vill jag grna ha lite utskrivet, fakturor och sånt, så att jag kan ha koll på om jag har betalt och lite sånt. Jätteskönt att jag fixade det! Nu kan jag koppla av.

Nästa sak jag måste fixa är att gå ner med julkartongen i källaren och ta upp stora resväskan. Men jag måste ju inte göra det idag 😉 Det blir endera dagen..

Vid fikabordet idag så kom vi att prata om det här med väminnor och kamratskap… Sååå jobbigt det kan bliom t.ex. åker på en resa och så stämmer det inte! Ena tjejen idag berättade om att hon åkte iväg och bilade ner till Danmark men en tjej som hon kände genom jobbet sen flera år. Det blev en katastrof redan från början och dom fick ( eller hon gjorde så att dom…) avbröt efter ngn dag och åkte hela vägen hem igen. Sen dess har dom inte pratat mer. Usch så jobbigt. Hela den semestern förstörd… Och jag ska ju åka nu till Spanien på två veckor! Jag köpte resan först och tänkte att det blir en utmaning för mig själv att vara borta så länge, förhoppningsvis lär man känna nytt folk under tiden. Det är inte en gruppresa mer än att dom har ordnat med biljetter och hotell, samt har vi frukosten. Allt annat får jag göra på egen hand. Hur som helst så fick en av mina kompisar reda på det och ville så väldigt gärna åka med, så jag sa ”häng på då”. Så nu ska vi dela rum i två veckor! Ojojoj…. undrar hur det kommer att gå? Vi har pratat lite om det och lovat varandra att vi ska prata igenom om fixa det, när vi blir ”osams”… Men inte vet jag hur det kommer att gå? Hoppas att vi grejar det! För samtidigt är jag glad att hon är med, för två veckor är ganska lång tid, och inte säkert att jag skulle träffa någon att hänga med varenda dag…. jag skulle fått spader och känt mig väldigt ensam… längtat hem och mått pyton… Två veckor är en lång tid. Så nu hoppas jag på en trevlig resa! Mycket utflykter och promenader. Lite koppla av och må bra. God mat och härligt vin osv. Hoppas att det blir kul!

Nej, nu ska jag nog ta något att äta… Undrar hur många kalorier jag brände idag? 😉 Svettigt var det och vi spelade 1,5 timme! Good job 🙂

Ojojoj… hihi, det tog sin tid att komma tillbaka ”på banan” igen… Länge sen jag skrev något. Men jag har haft bekymmer med datorn och få igång den, bytt lösen till wifi också… Nu är det ”bara” ett problem kvar med datorn. … Jag köpte mig en ny skrivare förra året, men nu får jag inte till det med med. Skitjobbigt med all teknik nu med allt. Och ingen har ja att fråga. Ingen som kan sånt. Lite trist att ha en skrivare, men inte kunna använda den. Suck! … Men , nåja, världen går ju inte under för det 😉

Jag har bokat mig två nya resor, anmält mig till en klubb med att spela badminton en gång i veckan, dansat jättemycket squaredance och fortsätter med det. Känns bra. Fortsätter med besök hos psykologen, ska dit just idag förresten, får gå dit i väntan på utredningen. Fast det känns inte så farligt med det nu, tycker jag. Jag känner verkligen hur han hjälpt mig med mitt tänkande. Jag känner mig mycket mer lugn och glad nu, jämfört med bara något år tillbaka! Men, visst, jag hamnar fortfarande i svackor, fast dom går inte att jämföra med förr…! Inte alls. Så livet känns lite lättare nu. Julen blev jättebra faktiskt! Var på julafton först på en sällskapslunch med pensionärsföreningen i stan på en restaurang. Trevligt! Sen åkte jag direkt hem till en kompis som hade halva släkten där, med både barn och gammelföräldrar. Jättekul och mysigt. Gott och trevligt och mycket värme och kärlek i familjen. Verkligen mysigt och det gav mig en underbar varm känsla som jag uppskattar otroligt! Så julen blev bra! Skönt det, och också skönt att den är över! 😉

Sen jobbar jag ngn dag i veckan, förra veckan blev det två dagar, mycket att göra nu. Men annars blir det mest dans och därför kände jag, när jag såg det nya från SPF om pensionärsbadminton, att JA, det vill jag göra! Sååå kul det ska bli 🙂 Enda ”men:et” är att det börjar kl 8:30 på måndagmorgnar! Suck! Men , ja, ja… Jag brukar ju skryta med att jag är en morgonmänniska… Haha… det var förr det! Men ok, det får bli så nu ändå, föra spela vill jag. Och det är ca 40 pers som spelar! Och så brukar dom tydligen fika efter duschen, så det blir ju lite socialt där också. Det ska bli kul!

Annars inga karlar i mitt liv nu och det känns jätteskönt! Behövde vila lite nu från det 😉 Annars ser jag fram emot den resa jag beställt nu i juni. Jag ska vandra på El Camno i en vecka! Åhhhhh vad kul det ska bli! Jag längtar verkligen! Fast lite sceary är det ju också! Kommer jag att orka? Hur ensamt blir det? Hur kommer det att fungera med toa och sånt efter vägen? Hihi… vilka bekymmer va? 😉 Nej, det kommer säkert att gå bra och jag tror det blir bra för mig! Att kanske hitta lite av mig själv på vägen! Spännande, intressant och bra motion och kanske träffa någon trevlig att prata lite med ibland. Middagar och frukostar har vi troligen tillsammans med gruppen Jag åker med Singelresor, så man ”slipper” i alla fall unga barnfamiljer. Åhhhh, jag längtar!

Men idag står först nu frukost, sen gymmet, sen psykologen, bio med två kompisar . Dagen är full av händelser!

Kram! 🙂

Suck…! Jaha, nu är det dagen före… I morgon bitti kommer målaren och då ska allt vara undanplockat. Och därför sitter jag här, vid frukostbordet, och hittar på en massa annat i stället så klart… Packa undan? Näää, fy vad jobbigt! Det är såååå himla jobbigt och tråkigt och sen efteråt så hittar man ingenting… Åhhh, jag önskar jag var ca 2 veckor framåt i tiden, på andra sidan allt det här med lägenheten. Hihi… då blir det kul! Men idag ska jag ta undan och gömma alla lösa delar, ställa allt i mitten av rummet och blommorna? Var gör jag av dem? Dom kommer ju dö…. Någon sa att jag skulle ställa ut dem på min lilla räddningsbalkong, jag har en liten sån ihop med grannen… Men dom dör väl ändå? Hur kallt blir det på nätterna nu? Ja, nej, men annars så är väl allt ganska bra. Väntar fortfarande på den där psykologen som ska utreda, men det dröjer nog… Sen är det jättemysigt med nye mannen! Sååå skönt det är med en människa som gillar samma saker, som förstår en och som är lätt och positivt inställd till livet! Underbart att vara med honom. I lördags gick vi på Stampen och tog en öl och lyssnade på ett live-band. Jättekul! Jag har inte varit där på många år! Trodde inte att jag gillade den sortens musik… Trodde det skulle vara ngn sorts jazz, men det var det inte. Haha… ättekul var det. Och helt hans initiativ! Kul! Och nästa gång han kommer till mig så ska vi på konserthuset! Mitt initiativ 🙂 Härligt med musik.

I helgen skulle jag egentligen åkt med dansgänget till Åland, men jag kände inte att jag orkade eller hade tid med det. Och det visade sig vara ett jättebra beslut. Det blev mycket gjort här hemma, tack vare honom. Jag fattar inte varför jag skjuter upp allt sånt tråkigt och jobbigt jämt…? Men min psykolog säger att det stämmer helt överens med det han tror om mig, det stämmer in i mönstret… Har ju aldrig gillat att packa… Skitjobbigt. Även om jag ska på en semesterresa, så vill jag bara vara där! Inte packa och inte åka till flygplatsen och inte vänta…! Usch för denna väntan… Nej, jag vill ha kul och trevligt! Och trevligt, det har jag med honom 🙂

Nej…! Nu måste jag nog ta tag i hemmet ändå… Packa och flytta undan, ställ allt på varann, i sängen, på golvet runt sängen… Håhåjajaja…!

Må så gott!

Ja jisses… jag gick några år i förtida pension, men det känns som att jag aldrig haft så mycket att göra varenda dag 😀 Haha… inte klokt ju! Det gamla jobbet blev tråkigt så jag sa upp mig till slut, tänkte att om jag får det långtråkigt så kan jag säkert hitta ett extra jobb med någon dags jobb i veckan. Och drn blev det så att jag inte hann vara ledig mer än någon månad förrän det dök upp ett sånt extrajobb! Så snabbt att jag knappt hann tänka! Och det känns jättebra och kul! Bara det att nu har det växt och blivit flera dagar i veckan och dessutom ska jag få renoverat i min lägenhet och kan inte bo där under tiden! Så nu är det väldigt mycket runt omkring och det känns lite jobbigt! Pust! Men som skönt är så har jag vänner omkring mig . 😀 Särskilt en väninna! K, Utan henne hade väl inget hänt… hon har verkligen funnits där i hela renoveringen och dessutom en kär vän att prata med i andra lägen! Ja, de nära vännerna får man verkligen vara rädd om!

Ja, sen fortsätter utredningen om ADHD, suck, vilken tid det tar… många olika läkare som ska lämna sina bedömningar… men det är ju igång iaf. Man får svara på en massa frågor, bli intervjuad av olika personer, men det är väl bra kan jag tänka… Förhoppningsvis går det ju framåt iaf. men min psykolog är ganska övertygad, plus att jag liksom står ”på två ben”… och det andra benet är min osäkra självkänsla som kommer från och pga uppfostran och situationer i barndomen. Tänk ändå så svårt det är att lära om… Men jag vet ju att det går, fast i olika situationer tvivlar jag… I min ålder? Går det verkligen att ”göra om mig”? J du… det blir spännande att se…

Och nu har jag ju, som sagt, träffad en ny man. Hur skal det gå nu då? Kanske jag kommer märka på mig själv att jag har förändrats? Att jag kan ta olika situationer som uppstår lite lugnare? Kan jag? Åhhhh…. jag vill ju det! Jag vill ju ha ett fungerande förhållande med en man som jag kommer bra överens med, som jag kan ha kul med och som känns jämlik och jag inte behöver bli någon annan än mig själv. Där jag kan känna mig stark i förhållandet och växa som människa, inte bli mindre… Kan det verkligen bli så? Jag tvivlar… men känner ändå en lite gnutta hopp och förväntan. Jag vill så gärna ”höra hop” med någon… Det är ju en underbar känsla! Tänk att kunna göra långa promenader tillsammans med den man älskar, gå på konserter, fika ihop, älska, kramas, prata om världsliga saker eller bara lite strunt… Haha… futtiga småsaker är jätteviktigt! Jag vill!

OK… Nu ska jag jobba mot detta målet och försöka ta hand om mig själv. Och även bry mig och ta väl hand om mina nära och kära förstås. Men jag måste själv må bra först, för att kunna bry mig om andra… Så är det nog… Kanske därför jag ofta känt att jag är ”en sämre människa”? För jag har ofta tänkt på att ”alla andra” bryr sig och hjälper andra, men det gör liksom inte jag… Inte lika mycket i alla fall… Men jag tror att jag tänker att min hjälp är inget värd. Eftersom min person inte är så mycket värd, så är ju inte någon hjälp från mig heller värd något. Så förklarar psykologen det, och det ligger väl något i det…

Hoppas och ser framåt nu! 😀

Trevlig dag!

Sån fin sommar det blev! Så mycket som har hänt… Och det bara fortsätter 🙂

Idag ska jag på fortsatt ”utredning” om ADHD… Jag tvekar om det, men läkarna verkar lite överens faktiskt… ska dit idag igen och sen får vi se …

Men annars har livet varit gott åt mig igen. Träffat en ny kärlek. Han bor inte i stan så det blir ju inte jätteofta vi kan ses, men jättemysigt är det!

Nej, jag har visst ingen inspiration idag för att skriva… ska snart iväg, kanske därför?

Jag får återkomma en annan dag. Ha det så fint där ute! 😀

Fy vad jobbigt!Datorn sa bara Pang och så slocknade allt! Men nu har jag fått det fixat och den fungerar igen! Hurra!

Ja, annars händer väl inte så himla mycket här nu… Jobbar ngn dag i veckan, försöker ut och promenera eller jogga. För varmt för att gå till gymmet tycker jag. Eller… tja… egentligen är det väl inte det, men det är så skönt ute så jag vill inte stänga in mig på gymmet, även om det kanske skulle ge lite mer i motionssyfte…

Ja, sen har jag haft en knasig typ som kontaktat mig via Instagram… En amerikan som påstod sig älska mig över allt annat på jorden och inte ville något hellre än att flytta hit och köpa hus och ditten o datten!… Suck… Jag messade lite med honom först men insåg sen att … Jisses! Såna tokerier! Och sen har jag hört nu från flera håll, att det finns ganska många såna här ”personer”, om det nu är personer, eller om det är ”troll”…? Jag vet faktiskt inte. Något mystiskt är det ju men jag fattade aldrig riktigt vad han ville faktiskt? Usch ja… mycket konstigt där ute!

Annars börjar det kännas ganska ensamt nu vissa dagar. Alla dagar är lika på ngt sätt. Träffar kompisar ibland och då är det ju kul. Men andra dagar händer ingenting… tv, radio, sy ngt på symaskinen, virka lite, se på Netflix, läsa en bok… Fan så tråkigt det kan vara… Det skulle vara roligare med en livskamrat! Men, han måste ju passa mig också! Var hittar man honom och finns han över huvud taget? … Det är frågan?