tantfunderingar.se

Tankar och funderingar i vardagen

Kategori: Kärlek

Jisses… en gång till?

Ja jisses… Vad ska jag säga? Hans dotter ringde häromdagen och vi pratade i 2½ timma.. Sen pratade han och jag igår… Han älskar mig och han tar till sig att han inte ”pratar med mig”… Vad tusan ska jag göra? Jag vet verkligen inte? Å ena sidan så känner jag att Nej, jag orkar inte med ett sånt brokigt förhållande. Det blir för jobbigt. Å andra sidan så kan jag ju ändå minnas alla våra fina stunder och allt kul vi gjort och att jag kände att jag älskar honom. Men hur ska jag göra? Så himla jobbigt… Egentligen så tycker jag synd om honom, men samtidigt så tänker jag Kan jag verkligen träffa en annan man som det verkligen stämmer bättre med och där inga konflikter uppstår? Troligen inte… Alltid är det något som skaver… Men sen är det avståndet också, olika städer, olika musiksmak, olika sätt att laga mat… Jag vet inte… Ganska mycket som inte är lika. Men hur kul vore det då? Om vi hade allt lika?

Vad ska jag göra?

Nu har jag sagt att jag vill inte åka dit på torsdag, jag dansar då, och idag jobbar jag. I helgen har jag faktiskt bokat med en kompis och vi ska gå på bio. Jag sa till honom att vi för pratas vid i telefon ngn annan dag… Han väntar ju, men vad vill jag? Fy tusan så jobbigt…

Måste fundera lite till…

Dags igen…

Jaha… så var det det då dags igen…. för vilken gång i ordningen? Jag vet inte…? 4:e? 5:e? Den här gången var han bara trött och ville vara ifred i men kulle ju flytta ihop… Ha! Ja, egentligen hade jag väl det här på känn, men ville liksom inte ta det till mig. Tänk att det ska vara så himla omöjligt? Jag blir lite arg på mig själv faktiskt. Jag kan ju inte skylla det på någon annan, eller på honom… Jag råder över mig själv, och jag har känt ett tag att det faktiskt inte fungerar. Det blir på hans villkor och jag känner mig inte ”fri” med honom. Nej, det funkar inte. Jag känner mig inte riktigt hemma där, om jag inte gör det som han vill osv… Det går ju inte. Och till slut frågade jag mig vad vi egentligen har gemensamt? Vad är som binder oss samman? Ja? Svårt att finna ett bra svar på. Jag vet inte? Vi gillar att promenera, men faktum är att vi gör inte det heller tillsammans, utan det blir liksom ändå att han bestämmer hur och vart…. Och så skrattar vi inte åt nåt. Har verkligen inte samma musiksmak, i köket är det hans revir, jag kan få göra salladen… Jag fick ingen nyckel, fick verkligen inte köra bilen… Han pratar sitt språk med sina vänner fast jag är där… Ja, du hör ju själv… Inte mycket som är bra. Jag önskar nu bara att jag gillar mitt singelliv och vill inte träffa ngn ny! Nej, nej, nej! Om jag bara kunde lära mig att gilla mitt eget sällskap lite bättre, och göra saker som jag gillar ändå! Gå på konsert! Det var jättelänge sen! Och mycket, mycket annat som jag inte haft tid med på länge nu… Jag önskar honom lycka till, och jag är faktiskt lite orolig för hans hälsa. jag tror verkligen att han mår ganska dåligt. Och så är han jätterädd för att visa sig svag, både för mig och alla andra… Men jag kan inte hjälpa honom med det. Eftersom han inte kan öppna sig till mig och dela med sig och be om hjälp eller visa att han mår dåligt och är nere, så kan jag inte hjälpa honom. Jag vill leva nu….! Jag struntar i männen, men jag vill lära mig gilla mig själv i stället!

Gymmet ikväll! 😀

Hittat tillbaka till varandra :-)

Jo, det är sant! Haha…  för vilken gång i ordningen – jag minns inte!

Vi gjorde verkligen slut den här gången, men så nu, efter ungefär en månads tystnad från båda hållen, så kontaktar han mig igen! Va?…  Jag blev jätteförvånad och skrev tillbaka att ”vad vill du?”  Trodde verkligen inte att han skulle återkomma, men han skrev att han var så ledsen och att han saknade mig….  Ok…? Ehhhh….  Så vad ville jag nu med honom? Jo, så klart jag ville! Jag älskar ju honom. Men jag hade verkligen ”stängt av”! Lag undan alla känslor för honom och börjar leva mitt gamla liv…  Försökte i alla fall!… Underligt att man ändå kan göra det! Ja…  och så skrev vi massor, sen pratade vi massor och nu i helgen träffades vi och allting är superbra igen! 😀    Det är lustigt hur man liksom ”ramlar ner” till tonåren igen när sånt händer! Både vad gäller när man missförstår varandra och inte kan hitta tillbaka till varandra….  Trist! Men också sen när man börjar prata på rätt sätt liksom och älskar varandra och allt det där andra i vardagen…. Såååå himla härligt och underbart det är!  Återigen var det hans äldsta dotter som kom till undsättning! Hon läste lusen av far sin och förklarade för honom hur en kvinna fungerar! 😀 Haha…! Hon är bara bäst! Så nu är allt frid och fröjd igen och den här gången har vi lovat varandra att reda ut saker och ting på en gång! Inte begrava det när det händer, och låtsas som ingenting! Nej, nu tar vi detta på allvar och nu är det för evigt! 😀  Nu har vi börjat planera för framtiden igen!

Leve kärleken!

 

Tråkigt på jobbet

Fy vilken trist dag idag. För lite att göra. Och så tänker jag på Al i stället. Snart dags för vår 2-vedckors resa till ”Bortre Asien”, som man sa förr i tiden 😀 Sååååå spännande det ska bli! Och så himla härligt att vara med honom i två hela veckor i sträck! Jippppiyiieeee! Det blir underbart! Önskar jag alltid levde med honom… men den tiden kommer kanske under nästa år! Hoppas det!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén