tantfunderingar.se

Tankar och funderingar i vardagen

Kategori: Uncategorized Sida 1 av 6

Dagen efter….

Jisses…! Åhhhh,som jag mår idag. Jag är helt uträknad! Ont i hela kroppen, armar, axlar, rygg…. Jisses. Sån pärs den där Självförsvarskursen var! Så tuff! Hårt jobb, massor av styrkeutfall. Min kropp kändes villig, men väldigt otränad… jag förstod ju att jag skulle få träningsvärk, men oj…! Inte sovit mycket inatt. Inte kunnat ligga i vanlig sovställning. Varit vaken och stirrat i taken, försökt vända mig och hitta en skön sovställning, försökte även i soffan, sen tillbaka till sängen. Haha…! Vilken natt. Och inte mycket bättre idag. Ätit frukost och fått i mig tre koppar kaffe. Trött. Ok. Jo, kursen var fullt ös från första stund. Sju timmar inkl. en timmes lunchrast. Vi började med att jogga runt i lokalen och värma upp. Skönt det. Men efter den uppvärmningen kände jag mig ganska slut för första gången den dagen. Det skulle bli många suckar och eftertankar den dagen. Men också mycket skratt ihop med de andra kvinnorna på kursen. Vi var ca 25 st. Jättekul och jättejobbigt! Men också väldigt lärorikt! Oj, vad vi fick lära oss. Självförsvar för kvinnor. Jo du… Kom an nu bara den som törs! Nu vet jag hur jag kan eliminera dig eller åtminstone få dig ur spel och sen lämna dig där. Skönt! Vi fick testa massor av olika grepp på varandra. Hela dagen! En del saker, som att sparka och och slå med handen, var jätteskönt att göra och kändes befriande på nåt sätt. Men sen när instruktören sa, att nu skulle vi alla sprita våra händer väldigt grundligt och noga, ja, då undrade jag vad nu då? Vad ska vi lära oss nu? Jo, nu var det attack mot ögonens tur. Ohhhhhh….. fy tusan vilken obehaglig känsla, att peta och sticka i en annan persons öga. Att rikta sitt försvar till den andres ögon. Jag blev väldigt illa till mods och kände nästan för att lämna och åka hem! Och många av de andra tjejerna kände likadant. Fy vad jobbigt! Men instruktören hade sagt i början av dagen, att vissa saker skulle säkert bli jobbigast mentalt, och inte fysiskt. Han hade helt rätt. Det här var jobbigt! Ush… Men hur det nu var så la vi oss på golvet och började övningarna. Och efter ett tag så var det inte så läskigt som jag hade tänkt. Det blev på ett annat sätt. Och det gick jättebra. Så nu har jag prövat på det också. Ja, jisses. Vilken dag! Men, som sagt, natten har varit jättejobbig. Ont överallt. Hittar ingen sovställning. Nu har det blivit förmiddag och jag har i alla fall kunna få i mig frukost. Det är jättefint väder ute, men jag lär inte kunna ta ett steg ute. Jag blir nog sittandes här med Netflix och Wordfeud… Och jag som tänkte innan, att på söndag ska jag fullfölja och ta mig ut och jogga! Haha… Inte!

Annars är det nu en typisk svensk sommar i år. Inte hektiskt varmt, utan molnigt soligt, störtregn, lite åska, lite kyligt, lite svalt och samtidigt väldigt vackert! Som sagt, en gammaldags, hederlig svensk sommar. Tack för det! Nu kan jag andas.

Tjingeling!

Självförsvar

Idag ska jag iväg på en självförsvarskurs för kvinnor! 🙂 Det har jag velat gjort i åratal, men det har inte blivit av. Men idag är det dags. Kul! Det är polis och såna som håller kurserna så det blir spännande. Kan jag lära mig nåt? Men framför allt, kan jag utöva det själv sen? Om det skulle behövas… För det mesta så tror jag bara att jag vill känna mig trygg, att jag kan försvara mig om nåt skulle hända. Jag minns när jag var yngre och bodde singel i förorten, tunnelbana eller pendeltåg hem och långa stigar/vägar att gå för att nå hemmet. Kanske genom en park eller liten skog… Fy tusan så jobbigt det kunde vara ibland. Det hände aldrig något allvarligt, men visst fanns det saker som kunde spela med min fantasi… Och jag blev förföljd några gånger också, fast jag kunde alltid ”fixa till det”. Jag fick såna sprayflaskor med tårgas av en kompis. Han hade fått det med sig hem från lumpen eller nåt… Jag gick med den här flaskan i handen, pekfingret på avtryckaren, hela vägen hem från tunnelbanan!… Tur att det aldrig kom någon ”ful gubbe”! Vad hade väl kunnat hända då!? Jisses! Jag hade kunnat ställa till det riktigt ordentligt.. för mig själv också. Det är ju olagligt… Men inte brydde jag mig om det då! Rädde sig den som kan….

Ojdå, nu måste jag göra mig i ordning för att åka iväg… Tjingeling!

Rikedom…

Ibland blir jag lite funderad… Så olika det verkligen är….

Igår var jag hos en kompis och vi promenerade någon timme och hade som mål att äta lunch på ett ställe hon kände till. Det var ett härligt och soligt väder, blåste ganska bra, men skönt promenadväder. Vi gick längs vattnet hela vägen. Under vägens gång slog det mig igen, som ofta när jag hälsar på ”ute hos henne”. Jisses vilka stora hus folk bor i här! De är som mindre herrgårdshus allihop. Och stora tomter. Men inga människor ute. Dom är väl på jobbet? Men? Varför ska en familj ha ett så stort hus och stor tomt? Det är ju inte klokt egentligen. Vi har enorm bostadsbrist i Stockholm, och kanske i hela landet? Hur mycket pengar har folk? Min väninna berättade t.ex. om ett hus som var helt nybyggt nu, men att det från början var till salu med det hus som då fanns där. Åtskilliga miljoner kostade det. Men den som köpte det, rev hela alltet och idag står alltså ett helt nytt hus där i stället. Stort som en mindre herrgård, nästan mitt i stan. I Stockholm. Inte kokt….. Hur mycket pengar har folk? Och varför?

… Jag har alltid tyckt att man ska jobba och göra rätt för sig. Jag har jobbat sen jag gick ut grundskolan. Jag har oftast röstat på ett borgerligt parti och gör det fortfarande. Men jisses!… När man ser det här och tänker lite vidare. Så himla orättvis det är ibland. För det är ju visserligen så, att många föds in i pengarna, men många har också haft lite tur och råkat hamna i områden som gått bra, råkat få ett jobb inom ”rätta” sektorn, råkat utbilda sig inom ”rätta” sektorn, medan andra hamnat inom den motsatta som inte är lika bra betalt osv. Jag själv har väl klarat mig hyfsat, men jag vill inte se det där. Husen, tomterna, deras sjötomter… Stora fina båtar mm. Jag vill inte vara avundsjuk, men visst är det underligt hur olika vi har det, vi människor. Och går vi utanför Sverige, ja… jisses! Då är det ju många gånger jag som blir avundad! Så bra som jag har det i jämförelse med många, många andra. Krig och förtryck. Och alla kvinnor med sina sjalar… Uhhhhh….. Nej, tacka vet jag mitt eget liv! 😀 Tänk så himla enormt bra jag har det! Gör nästan vad jag vill, kan säga vad jag vill och gå vart som helst jag vill. Är inte beroende av en man som ledsagar mig överallt. Hurra! Haha… Jag lever och har det gott! Ha en fantastisk tisdag! 😀

Nu är det iaf slut!

Nu är det på riktigt! Det känns befriande. Faktiskt. Först kändes det som att jag gjort nåt dumt! Oj, vad hände nu? Det kändes jättetomt och så är jag ensam igen. Men idag, några dagar senare, så känns det skönt. Midsommarhelgen har varit fylld av vänner och squaredance och jag har haft jättekul! Verkligen härligt. Och igår jobbade jag hela dagen. Nytt extrajobb! Jättekul! Och idag är det psykologen igen…! Förra veckan rådde han mig att ta tag i tanken med A… Och idag kan jag ju bekräfta att jag nu gjort det. Gjort slut på riktigt. Skönt. Nu kan jag fokusera på mig själv och komma vidare! Jippi!! Hurra!

Ja, ja… hihi…. nu ska vi inte ta för stora förväntningar i i tankarna…! Litet steg i taget… Annars kommer jag inte framåt. Mycket nytt att tag i nu ju. Saker som jag egentligen vill göra, men sätter upp små hinder för mig själv, så att jag inte kan göra de där sakerna…! Nu hoppas jag få bra verktyg och hjälp från psykologen. En spännande resa framåt. Mitt eget liv! 😀

Tänk om jag kunde våga ge mig iväg till härliga ställen och promenera där i stället för bara här hemma. Fast jag inte har ngn med mig. Tänk om jag skulle kunna gå in i en butik som jag inte känner är för mig pga att jag inte hör hemma där, att butiken bara är för andra, bättre folk… (låter dumt, jag vet… men för mig är det ju så) Tänk om jag kunde sluta äta så mycket bröd, mackor, och i stället ge mig själv den där goda och nyttiga lagade maten. Varför kan jag inte ge mig själv det? Jag lagar grna något om det kommer en vän, men inte om det bara är jag… Dumt det också ju! Jag kan köpa hem och ha i kyl och frys, mycket bra mat, men sen blir det mackor eller yoghurt i alla fall! Dumt…

Nej, som sagt, nu är det väl dags för nästa steg. Gå vidare nu!

Å så dans ikväll igen! Härlig avkoppling!

Hmmmm… och nu då?

Ja, nu är det att, men han fortsätter att kontakta mig… Jag vill inte. Inte nu i alla fall. Kanske i en framtid. Men nu har jag äntligen fått påbörja en utredning om mig själv. Spännande men väldigt oväntat…! adhd? Det trodde jag var nåt helt annat..! Fast inget är klart än, så vi får vänta och se. Blir intressant.

Varför är de så svårt att göra ingenting?Jag har varit på gymmet, men inget mer idag. Trist väder ute och ingen lust att gå ut heller. Det är mycket jag skulle vilja göra. Men inget blir gjort… Jag skulle vilja att jag lagar jättegod och nyttig mat till mig själv. Jag skulle vilja att jag köper nytt tyg och lär mig sy lite egna kläder. Jag skulle vilja att jag städar och fixar hemma. Jag skulle vilja att jag gör om i lägenheten. Ut med det gamla och in med nytt och fräscht och lite mer modernt. Jag vill ha lite mer kläder för damer. Kvinnliga kläder. Kjolar och klänningar. Jag skulle vilja våga klä mig i det…. Lära mig mer . Lära nytt. Paddla kanot. Ut och vandra. Cykla. Gå i skogen. Känna friskt luft. Må bra!!!!!!

Jag vill, jag vill, jag vill…. Men varför gör jag det inte?

Hoppas ny psykolog kan hjälpa mig komma framåt nu!

Jag vill leva. Nu. Medan det pågår….

Lite eftertänksamhet…

Måndag… Ok, så vad ska jag hitta på idag då? Gymmet. Jo, det gör jag men inget annat inplanerat. Jag har varit med och gått långa promenader och tagit mig ut i naturen. Jättehärligt! Men morgon är en ny dag och vad tusan ska jag göra med alla lediga dagar? Vissa dagar är det ganska jobbigt faktiskt… Mycket tv och Netflix blir det… 🙁 Jag borde ju ta vara på min lediga tid nu, men jag har svårt att njuta ensam… Det blir mycket funderingar. Kring mig själv och hur jag lever mitt liv. Hur jag levt. Och hur jag ska leva… Jag inser mycket om hur jag är, och har varit. Jag skulle gärna förändra mycket hos mig själv. Jag skulle vilja bli mer ödmjuk och vänlig. Kan man ”bli det”? Med hjälp kanske? Jag har ju gått ”i samtal” i omgångar i mitt liv och nu känner jag att det är dags igen! Någon sa till mig att det kanske är värt en slant och att jag sen kanske kan få många år i riktig lycka och kärlek i stället. Åhhhh, det vill jag! Men det jag undrar är om det faktiskt är riktigt möjligt, att en annan människa, utbildad eller inte, kan hjälpa mig till att bli en bättre människa? Är det faktiskt möjligt? Jag vet inte…. Trots flera omgångar i samtalsterapi, så visst, jag har blivit ”bättre” och jag känner att jag förändrats, men jag kommer liksom inte fullt fram. Inte helt. Fy tusan så jobbigt livet är ibland! Så himla mycket man ska klara av, orka med, stå ut med, vända ut och in på sig själv… Allt är jättebra, sen händer något i kroppen, man bara tappar all kontroll, och så säger man något ”surt”, något som man inte skulle sagt när man har kontrollen… Ja, sen är det sagt, och då är det kört! kan inte tas tillbaka… Ja… och så är man där igen. Har sabbat stunden och ramlat ner i hålet igen… Fan vad jobbigt det är! Och även om jag sen tar mig upp ur hålet, för det göra jag ju varje gång, men när jag sen kommer upp, ja, då väntar konsekvenserna… Någon jag har sårat eller gjort mig ovän med. Någon eller några som tycker att jag inte är kul att umgås med, går inte att ha i rum med andra, kan inte lita på att jag kan ”uppföra” mig rumsrent… Suck! Ja…. då är det himla svårt igen. Orkar inte…. Så, ja, jag behöver någon att prata med. Någon som kan hjälpa mig komma underfund med varför jag gör så och sen kan hjälpa mig att förändra det också…! Går det? Finns den möjligheten? Jag vet inte? Jag kan inte riktigt tro på det, men jag är beredd att göra ett försök till nu. Det är värt ett försök!

Ha en fin måndag!

Nybliven pensionär!

Jo! Det är sant! … 2 år i förtid, men ändå! Jag har slutat jobba nu och är ledig om dagarna! Hihi… Undrar vad jag kommer att ta mig för?

Al är slut igen, och denna gången på allvar. Nu är vi inte osams, utan har pratat igenom allt och vi slutar här. Så blev det.

Ok… så nu ska jag börja leva en ny Era i mitt fram- och tillbakaliv. Jag har inte så mycket inbokat… Var borta över helgen och dansade squaredance hela helgen! Kul! Men i morgon börjar allvaret på riktigt! Min första riktiga dag utan jobb och ingenting inbokat på hela veckan! Och inget i helgen heller… Nu blir min nya utmaning att ta hand om mig själv, se till att jag kommer iväg till gymmet, går ut på långa promenader, träffar kompisar och folk….! Det är mycket viktigt!

Tro på mig! Please!….

… fortsättning följer…..

Glögg på jobbet idag

Stressigt men roligt på jobbet denna veckan… Ikväll har vi vårt julbord och det är jag som har fixat med allt, från val av lokal och alla detaljer, till val av mat och dryck och dessutom har vi ”Glöggtomten” här som går sin runda just nu och bjuder på glögg med tillbehör! 😀 

Annars känns det nu verkligen att men nedräkning har börjat! 🙂 Hurra! Snart jobbar jag knappt längre! Efter nyår blir det bara 2 dagar/veckan! Jisses så skönt det ska bli! Men också lite läskigt förstås… Ali och jag flyttar ju mer eller mindre ihop i och med det. För jag kommer att vara hos honom när jag inte jobbar. Det blir väldigt spännande att se hur vi fungerar ihop i ”vardagen”. Jag längtar! Och det gör han också, det vet jag. Det är lite märkligt, men sen sista strulet vi hade, där hans äldsta dotter återigen gick in och fick ordning på oss, så har vi bara svävat på rosa moln och allt har varit helt fantastiskt underbart! Visst är det underligt? Men såååå härligt det är att vara förälskad! 😀 

Ja du…  det här med jobbet… så himla skönt det ska bli att få sluta här. Faktum är att jag kanske ser mig om efter nåt annat sen, fast på deltid. Jag vet inte än, har inte bestämt mig, men kanske. Om ändå Ali jobbar, så kan jag ju också ha nåt att göra. meningen från början var ju det här med Forever, men det har jag ledsnat på… Vi får se vad det blir. Hade jobbet här varit annorlunda, så hade jag nog velat jobba vidare, men jisses, så som det varit under åren här, så snikna dom är med allt… Om jag jämför med de jobb jag haft i mitt liv, alla jobb, så är det här visserligen ganska fritt, men samtidigt så himla dålig jag har mått här, blivit nästan ”mobbad” av chefen, vet inte vad jag ska kalla det, men jag gick hem och grät många dagar i början…  Både av min närmaste chef, men även VD:n…! Jisses sånt klimat här är….  Nu har vi lärt känna varandra efter åren, men dom har en maktstruktur som inte är att leka med…  Jag har sett det på ett annat företag också, det var också en egenföretagare som hade ”krupp”… Men det här är ju nu faktiskt ett stort, internationellt företag med kontor i ca 20 länder! Och ändå uppträder dom som om det fortfarande är det lilla familjeföretaget…  Suck! Inte kul alla gånger!…  Men, som sagt, nu är det bara veckor kvar, sen bara 2 dagar/vecka i några månader, sen slutar jag! 😀 

Haha…!!!  Härlig december på er alla! 

Tankar kring livet… och döden.

Ja du…  idag är det den 20 september! Idag skulle vi åkt till Spanien för att bo i drygt 2 månader! Bostad var hyrd och betald….   I stället sitter jag i Stockholm och här är nästan lika varmt som där…  Haha… Så inte för den skull, men ändå! Ali är hos kompisar i utomlands och kommer inte hem förrän om en dryg vecka. C kommer till mig i helgen så det blir bra.

Men annars har jag haft en mental resa den här veckan!…  Det började i måndags, på jobbet. Jag kände mig konstig i kroppen och huvudet värkte och jag blev liksom yr…  mådde lite illa, fattade ingenting. Trodde först bara det var lite huvudvärk, men det blev konstigare och värre vartefter dagen gick. På natten blev det svettningar och jag kunde knappt sova alls, fast samtidigt var jag oerhört trött och somnade hela tiden, men vaknade efter någon halvtimma igen….  Hela natten. Så på tisdagsmorgonen ringde jag mig sjuk till jobbet, och sen låg jag likadant hela tisdagen, hela dagen, hela kvällen och hela natten! Onsdagen fortsatte på samma vis! Jag höll på att bli tokig! Vad var det här för underlig sjukdom? Varför blev jag inte snuvig? Varför fick jag inte ont i halsen?   Först var jag så klart inne på den gamla vanliga förklaringen, nämligen att jag ju var så himla trött på allt. Framförallt på att gå till jobbet!… Att det var det ”mentala” som spökade igen. Sen började jag på allvar tro att jag kanske fått en hjärntumör! Fick för mig att jag känt så här förut också, fast inte i flera dagar… Fantiserade om hur jag skulle kunna dö av mig själv och inte lägga bördan på C eller Ali …  Och då var dom gamla tankarna tillbaka i huvudet igen,. Många, många år sedan sist… Men just det här med att – hur tusan tar man livet av sig själv? Det är verkligen inte enkelt. jag fantiserade på olika sätt, men kom inte riktigt fram till nåt. Så himla jobbigt att måsta bli så djävla sjuk och inte få dö undan allt! Fy tusan, Nej! Jag orkar inte! Ligga som ett djävla kolli och bara vänta på att på tyna bort. I värk och se hemsk ut. Och tänk så jättejobbigt för dom andra! Jag vet ju…. Har varit med om detta. Det vill jag verkligen inte göra mot någon!  Men, hur fan gör man? Jag hittade inget sätt den här gången heller…. Vet att jag funnit sätt i min ungdom som jag tänkt skulle kunna funka, men inte nu… Nej, jag är för feg idag. Skulle inte våga det. Men, som skönt var nu, så blev jag ju frisk igen! 🙂 Faran över för denna gången också!

Men jag vill verkligen inte jobba mer! Nej, nej, nej! Livet är för kort! Det rinner snabbt undan! Jag vill ha det lugnt och fint nu, ha kärlek och leva med Ali och barn och barnbarn. Få komma till ro någon gång! Strunt samma att vi inte kom till Spanien, men nu har vi i alla fall pratat om att flytta ihop så snart jag slutat jobba, se hur vi klarar det! Jo, jo…  ! Det måste funka nu! Jag orkar inte nåt annat. Jag ska se till att det fungerar! Och han också. Vi är helt överens om detta. Jätteskönt. Om vi bara kommer dit någon gång…  Inte för att jag vill att tiden ska springa iväg med min ålder, och hans också för den delen 😉 , men jag vill inte jobba längre! Hjälp…! Ta mig bort ifrån det där tråkiga jobbet nån gång!!!

Ja, men så i onsdags, sent på eftermiddagen, så pratade jag med en kompis. Då sa hon att mina symptom stämde väl överens med hon själv haft veckan innan, likväl som hennes dotter och sen ytterligare en kompis till henne! Va? Hade dom mått på samma sätt? Jodå, det stämde allt det. Åhhhhh….! Vilket otrolig lättnad! Jag blev frisk nästan i ett nafs då! Haha…! Tänk så man kan inbilla sig och oroa sig när man inte pratar med nån! Det är faktiskt sant. Huvudvärken släppte nästa på en gång efter samtalet! Det var som en otrolig befrielse! Såååå himla skönt! Livet återvände! Jag hade fått livet tillbaka igen! Haha..! Hurra! Jag kunde börja med att fortsätta drömma om en framtid igen! Ojojoj…  Ja, så kan det bli. Jag blev verkligen varse och väldigt medveten om hur mycket jag ville leva Alis liv… Med alla hans barn och barnbarn, se dem växa upp, få rå om dem och vara barnvakt, invänta C och hennes familj! Jag vill, jag vill, jag vill!!!

Så jag stannade hemma torsdagen också (fredag är jag ju ledig ändå sen), och lagade mat och fixade med mig själv och mådde väldigt bra hela dagen! Tack och lov för att jag lever och är frisk! 😀 Tjohoooo! Jobba några månader till nu bara, sen får det vara bra med det!

Länge leve kärleken!!!

Lite funderingar kring insikter…

Nja…  jag läste mitt tidigare inlägg här om Alo och mina böner för att hon skulle bli fri från cansern osv…  Jovisst, det blev hon ju, men jag anser ändå att det hade verkligen ingenting med mina ”böner” att göra”  haha…  Nej, nu är jag helt tillbaka till mina sinnens fulla bruk! Tänker verkligen inte så längre! Jag tror inte på nåt! Saker och ting händer och vi råkar leva just nu.  Bara att ta för sig och försöka göra det bästa av alla situationer! …  och det är verkligen inte en enkel sak! Nej minsann… Jag sitter fortfarande kvar på mitt jobb som jag faktiskt sa upp mig ifrån och skulle ha slutat nu sista augusti! Al och jag skulle flytta till Spanien och livet var frid och fröjd! Hmf…! Ok, och vad händer?  Jo, vi gör slut…! Jag får ta tillbaka min uppsägning ( på chefens inrådan iofs, men ändå!) och jobbar vidare…  Hur kul låter det, på en skala? Minus…..! nej, inte kul.  …Så nu är jag på jakt igen! För vilken gång i ordningen? Jag vet inte? Har tappat räkningen? Har tappat lusten också…  Varför är det så komplicerat? Vissa människor hittar varandra och lever ett långt liv med varandra. Hur bär dom sig åt? Jag vill verkligen träffa någon att leva med. Jag gillar tvåsamheten. Men jisses så svårt att hitta en man som jag går bra ihop med. jag tror jag har ganska lätt för att bli kär. Kanske lite för svårt att se om det ”är rätt”…  I alla fall första tiden. Vill inte ge upp. Sen blir det tjafs och meningsskiljaktigheter till slut i alla fall!  Varför når vi inte fram och kan reda ut saker?  Den ene är konflikträdd, den andre tiger och vill inte prata alls om saker, en tredje pratar för mycket om allt… Och en annan tänder jag inte på, ytterligare någon är bara ”sexet” som funkar…  Suck! inte lätt….  Nej, det skulle vara läge nu att träffa en lugn och sansad man som är nyfiken och gillar att röra på sig ibland och inte bara sitta soffan…  Gillar att äta gott, ta ngt gott att dricka, fast med måtta och för att det är gott och trevligt, absolut inte bli ”full”! Resa ngn gång, ha en liten täppa som man kan ha lite blommor och lite örter, Åhhhhh….! Det finns så himla mycket kul och trevligt att göra! Men det roligare att vara två!

God jakt! 😀

Sida 1 av 6

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén