tantfunderingar.se

Tankar och funderingar i vardagen

Kategori: Uncategorized (Sida 2 av 6)

Hola!

Hola!

Åhhh som jag funderar och tänker och längtar 😀   Det här med att flytta till Spanien! Varför inte? Många tankar blir det förstås… Men det gör inget. Fördelarna är fler än nackdelarna. Undrar om jag skulle kunna jobba lite hemifrån… med ngt? Hur tråkigt kommer det att bli? Eller blir det bara roligt? Massor med nya bekanta blir det nog i alla fall. Och jag brukar inte ha svårt att stifta nya bekantskaper. Det är ju bra. Mina tankar går förstås också kring det att Al och jag inte känt varandra så himla länge, men det kan ju också vara bra på ett sätt, det att vi flyttar tillsammans och ”kämpar” tillsammans när det bara är vi som gäller. Och så tar det kanske ngt år innan vi faktiskt flyttar! men det känns väldigt kul och inspirerande nu! Jag googlar och kikar på lägenheter och samlar info så mycket jag kan. Rätt som det är, så är det dags! 😀

Annars då? Jo då, tack! Rätt bra faktiskt. Fötterna spökar, men nu ska jag till ortopeden på fredag och hoppas att det blir rätt den här gången! Jag vill INTE ha den där hälsporren!! Jag älskar ju att promenera och jogga… Shit pomfrit att jag inte kan göra det nu. Det får bli cykla eller ro på gymmet tills vidare… Inte lika kul, men nödvändigt. Och lik förbenat går jag inte ner i vikt! Snarare upp… Men ok, det är ingen fara på taket, men jag vill ju gå ner ca 5 kg. Det vill jag. Men jag äter för mycket. Och rör mig för lite. Enkelt… Men svårt! 😉

 

 

Sverige – Spanien?

Oj som jag funderar nu. Tankarna far hit o dit. Flytta till Spanien? Vad kul det skulle vara. Bara det att slippa gå upp till jobbet skulle kännas så himla skönt. Fast, det är ju klart, det ÄR väldigt skönt i Sverige också! Hjälp…! Hur tusan ska jag våga ta steget att släppa alltihop? Vill jag verkligen det? Är det så jag vill leva? Det bästa hade ju varit att bo där vinterhalvåret men sen kunna flytta hem igen till våren och över sommaren. Men det har vi nog inte råd med… Pengar, pengar… Vi har tittat mest på en stad, men nu kikar vi lite på andra ställen också. Det är svårt när man inte varit där och sett hur det ser ut. Jag måste försöka skriva ner en ”kravlista”. Vad vill vi ha? Hur ska det vara utanför? Inte mitt i en stad med massor av folk och bilar…. Nej. Hellre lite lugnare och mer vacker natur. Vi gillar ju att vandra, både han och jag, så det får ju gärna finnas sån natur att gå omkring i. inte bara massa hus överallt och ingenstans att ”andas”. Hoppas att vi hittar ett sånt ställe till slut och att det inte kostar mer än vi har pengar till.Sen kommer ju allt det andra, med vänner och bekanta. För att inte tala om hur man kommer att sakna familjen här hemma. Men, men…  Det får vi se hur det blir med allt. Först reka lite. Och tankarna far igen…  Jag vill åka nu!! Eller….  ehhh…  jag kanske inte vill flytta helt och hållet så långt från allt här hemma? Vad vill jag? Ska vi verkligen göra det?

Hihi… kul och skrämmande på en gång! 😀

Flytta utomlands?

Ända sen tonåren har jag haft en liten dröm om att flytta till Spanien när jag blir pensionär. Nu börjar den åldern att närma sig… Hjälp! Hur ska jag göra? Vad vill jag? Kan jag verkligen bo där borta? Långt från nära och kära…? Undrar hur det skulle vara? Det kostar ju en del också. Men vad vill jag? Nu när jag kan se framtiden så nära, så känns det så himla villrådigt…. Köpa en lägenhet… Tillsammans med Al. Och sen då? Hur kommer jag att trivas där? Kommer vi att fortsätta älska varandra? Kommer vi att trivas ihop? Hur ska jag veta det? Vi har ju inte känt varandra så länge. Vad beträffar mina kompisar tänker jag att jag träffar dem ju inte så särskilt ofta och om inte jag ringer, så är det ganska glest mellan det vi ses… skulle kanske inte vara hela världen. Och dom kan ju komma och hälsa på!

Det får börja med en mindre weekendtur och kolla in stan och känna vibbarna. Är dom bra? Sen tänka lite till. Sen kanske…!?

Ojojojoj…. svårt beslut!

Äntligen

Nu så, nu är allt bra med mig i alla fall. Allt uppklarat med C och allt är som förut igen. Hurra!

Jaha, och hur blir det med Moderaterna nu då? Undrar vem det blir som efterträder henne? Kommer dom att hinna få ihop sig till en Allians tills nästa höst? Hoppas det, men är det troligt? Men å andra sidan så är ju ”den röda sidan” inte mycket mer att hänga i granen heller… Lite rörigt överallt just nu. I hela världen.

Inget nytt…

Nej…  inget nytt än. Men jag får vänta. På C. Kanske hon återkommer ngn gång…?

Men annars då? Jodå, det funkar bra med resten, tycker jag. Det tråkigaste är väl börsen just nu. Usch vad trist det är med det. Bara röda siffror. När ska det vända? Det tar nog flera månader. Tror jag. Det är så mycket oro i världen just nu. Och här i Sverige också. Och när ska allt det vända? Det tar nog mer än några månader. Inrikespolitiken är instabil och det varar nog länge. Nästa år är det val, men allvarligt talat, vad finns det för val egentligen? Hur står det till med partierna? Ska vi verkligen ha fortsatt partier? Jag tycker att vi borde blanda om lite och sortera om! Många av våra partier har så låga siffror att de inte längre är giltiga. Blanda om, ta in lite nytt både härifrån och därifrån och blida nya konstellationer. Det som är idag duger inte längre. Allt är för tamt. Ingen vågar sätta ner foten, alla bara väntar. På vad? Det är så mycket och många frågor som känns väntande. Jag tror att ingen vågar sätta ner foten, av rädsla för att ”åka ut”. Det går ju inte. Vi måste bli mer framåt-tänkande och besluten måste komma snabbare. Vi är så snälla och undfallande. Många beslut tar år! Och hänsyn ska tas till både höger och vänster och till den och till dem…. Vi har kanske inte tid att vänta så länge!Världen snurrar fortare och fortare. Vi måste hänga med.

 

Anders Borg

På nåt sätt tycker jag det verkar som att det inte är så allvarligt, det som hänt? Vad det nu är som hänt? Och vad har jag egentligen med det att göra? Vad har någon, som inte var där och blev antastad eller ”kränkt”, eller vad det nu kan vara… Vad har någon annan med det att göra? Troligen har han alltså problem med alkoholen och då behöver han hjälp med det. Men han är inte politiker längre och även om han hade varit det, så var det ju en privat fest. Varför måste vi, allmänheten,  veta och lägga oss i hans privatliv? Jag förstår inte det. Det var likadant med Clintons ”affär”, Ok, han förnekade det inför folket, men vad har jag/vi andra, med hans kärleksaffärer att göra? Den enda som borde bry sig och- eller döma honom, är väl hans fru, i så fall. Det är ju deras privatliv. Varför måste vi gå in på personernas privatliv? Varför kan inte folk få ha det ifred? Så länge det inte påverkar jobbet eller politiken. Jag kan inte se hur det påverkar det? Det har väl moralen att göra. Och tänk så olika vi ser på moral och etik i alla olika länder och kulturer! Vem har rätt att döma? Vem är felfri? Ja, inte är jag det i alla fall. Det erkänner jag. Och tack och lov för att jag inte är en offentlig person! Jag skulle nog inte klara granskningen. … Och jag undrar…  eller jag tycker – att det vore väldigt trista liv om vi alla skulle leva våra liv utan någon som helt ”bus”…  Jag tror inte någon klarar av att leva så. Fy tusan, så trist och stelt det skulle bli. Och andra skulle liksom bevaka, skvallra och ange! Och, som sagt, vem ska döma?? Vem är totalt skrupelfri? Nej, nej… det funkar inte!

 

Så gjorde jag med C

Igår skrev jag ett sms och det känns bra. Jag skrev bara att jag älskar henne och att jag tänker på henne. Hoppas hon har det bra. Jag inser att jag gjort fel, men usch så svårt det är att stå bredvid och se på. Men alla människor ansvarar för sitt eget liv och har rätt att leva det som den själv vill! Ingen annan ska lägga sig i, så varför gör jag det? Varför måste jag alltid kommentera och framföra mina åsikter? Fy tusan, som jag tycker att jag jobbat med mig själv om det här! I åratal. Och jag tycker verkligen att jag har lyckats förbättra mig. Och ändå! Ändå!…. så gör jag det om och om igen…

Hur gör jag med C?…

Jag borde skriva några rader….  Det säger mina vänner till mig. Men vad ska jag skriva? Att jag älskar henne? Att jag tänker på henne? Att jag hopps att hon har det bra? …? Vad ska jag skriva? Och hur tar hon det då, att jag kontaktar henne fast vi sa att vi skulle vänta ”tills semestern och sommaren är slut”? När är sommaren slut? Jag vill inte pusha på, men heller inte vänta så att det går för lång tid och blir för sent… Hur har hon haft det? Vad har hon gjort under sommaren? Hur tänker hon? Vill hon höra av sig nu? Eller känner hon att det är skönt utan kontakt? Jag är ”den vuxne” och borde alltså hjälpa henne… men HUR? Vad är bäst? Fy vad jobbigt…  Jag vet inte hur jag ska göra. Kanske bara skriva Jag älskar dig och tänker på dig… Är det bra? …

Kris i politiken

Varför kan dom inte i stället ta varandra i hand och försöka lösa problemen? Jag tror det är som jag har för mig att jag skrivit om tidigare, det är mediernas makt som gör att ingen vågar vänta en stund och hinna tänka efter, utan som nu- alliansen springer ut och pekar ut och tar heller inte sitt ansvar för själva frågan… Jag menar, var det inte lite annorlunda för? Att det var fler politiker som drevs av sin idealism? Och att det numera är mycket maktspel för att ”sitta kvar”. Bra löner och villkor. Ingen vågar säga för mycket. Och inte för litet. Nej, det är nog inte lätt att vara politiker idag. Det kan jag tro. Men hur ska vi ha det då? Vilket styre ska vi ha? Vem vågar ta ansvaret och hur ser visionerna om framtiden ut?

Hur kunde det hända? Det här med Transportstyrelsen. Inte klokt ju… Man undrar ju en del. Hur kan man överhuvud taget outsourca en sån tjänst? Borde vi inte övervaka det själva, här i Sverige? Hur tänkte dom? Det är ju väldigt känsliga uppgifter. Jag fattar inte…? Det borde ju vara jättemycket säkerhetstänkande kring allt det. Nej, jag förstår inte hur dom tänkte? Och att dom inte kollade under tiden? Jag menar, det har ju gått flera år! Shit!

Nä, man får väl hitta andra, nya planeter och börja om där. Men …  Hur ska vi ha det? Vilka regler och bestämmelser ska gälla? Och vem och vilka är bäst satta att avgöra? Haha…! Nej – det hjälper inte det heller. Vi Måste fixa det här och nu. Det är ju nu vi lever!

Med hopp om en god framtid! 🙂

Utflykt och insikter i mig själv

Visserligen var jag på en utflykt – till Helsingfors. Vi hade ett par härliga dagar med mycket samtal och fina stunder ( och kärlek förstås!). Men det jag ville säga här är att jag har gjort lite upptäckter med mg själv. Lite utflykter inuti mig själv. Faktiskt. Det var länge sen sist, och jättebra att det händer!

En utflykt var om mina känslor för min väninna Alo. Hon fick läkarbesked om att hon bar på Cancern. Jag blev jätteledsen och kände att det hände massa saker inuti mig. Och jag liksom bad om att hon skulle bli fri från det och det inte skulle vara så farligt… Jag faktiskt liksom bad. Och igår berättade hon att läkarna nu sagt att det nog faktiskt inte var så allvarligt som de först befarat, och jag blev så himla glad och lättad. Och när jag sa till henne, att ”mina böner hjälpte” och skrattade, då svarade hon mig: ”Men då tror du ju ändå på något!” …  Suck…! Va?!  Jag? Näääää  jag tror ju inte på gud eller nåt! Det säger jag ju jämt! Jag tror inte på nån gud och jag tror inte på nåt! Hon bara skrattade och tittade på mig och liksom sa inget. Det behövdes inte. Jag satt där som ett fån och insåg att…. Ja? Vad vad min insikt? Hur kunde jag förklara bort att jag bett? Till vem, eller till vad, bad jag? Jag vet att jag verkligen kände att jag ville att hon skulle vara fri från den sjukdomen. Det var både för hennes, men också egoistiskt för mig själv. För jag tycker ju om henne och är jätteglad och tacksam för vår vänskap! Jag svarade henne sen att Ja, ok, jag måste ju tro på nåt då… Men jag tror inte på nån gud och jag tror inte på någon ”högre makt”. Nej, sa hon, men du tror uppenbart på ”nåt”, och folk kallar det där ”nåt” för olika saker… Suck! säger jag…  Vad svarar jag på sånt? Jag har ju inget svar! Det här måste fortsättas att fundera över! Har jag blivit ”blödig” på äldre dar? Eller vad handlar det här om? Al brukar ju säga att han inte tror på ngn gud, men att han tror ”på nåt”….! Jaha? ok, så det kanske är det jag också gör då…?

Spännande! Jag måste fortsätta fundera! 🙂

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén