Ja jisses… Vad ska jag säga? Hans dotter ringde häromdagen och vi pratade i 2½ timma.. Sen pratade han och jag igår… Han älskar mig och han tar till sig att han inte ”pratar med mig”… Vad tusan ska jag göra? Jag vet verkligen inte? Å ena sidan så känner jag att Nej, jag orkar inte med ett sånt brokigt förhållande. Det blir för jobbigt. Å andra sidan så kan jag ju ändå minnas alla våra fina stunder och allt kul vi gjort och att jag kände att jag älskar honom. Men hur ska jag göra? Så himla jobbigt… Egentligen så tycker jag synd om honom, men samtidigt så tänker jag Kan jag verkligen träffa en annan man som det verkligen stämmer bättre med och där inga konflikter uppstår? Troligen inte… Alltid är det något som skaver… Men sen är det avståndet också, olika städer, olika musiksmak, olika sätt att laga mat… Jag vet inte… Ganska mycket som inte är lika. Men hur kul vore det då? Om vi hade allt lika?

Vad ska jag göra?

Nu har jag sagt att jag vill inte åka dit på torsdag, jag dansar då, och idag jobbar jag. I helgen har jag faktiskt bokat med en kompis och vi ska gå på bio. Jag sa till honom att vi för pratas vid i telefon ngn annan dag… Han väntar ju, men vad vill jag? Fy tusan så jobbigt…

Måste fundera lite till…