tantfunderingar.se

Tankar och funderingar i vardagen

Sida 3 av 6

Anders Borg

På nåt sätt tycker jag det verkar som att det inte är så allvarligt, det som hänt? Vad det nu är som hänt? Och vad har jag egentligen med det att göra? Vad har någon, som inte var där och blev antastad eller ”kränkt”, eller vad det nu kan vara… Vad har någon annan med det att göra? Troligen har han alltså problem med alkoholen och då behöver han hjälp med det. Men han är inte politiker längre och även om han hade varit det, så var det ju en privat fest. Varför måste vi, allmänheten,  veta och lägga oss i hans privatliv? Jag förstår inte det. Det var likadant med Clintons ”affär”, Ok, han förnekade det inför folket, men vad har jag/vi andra, med hans kärleksaffärer att göra? Den enda som borde bry sig och- eller döma honom, är väl hans fru, i så fall. Det är ju deras privatliv. Varför måste vi gå in på personernas privatliv? Varför kan inte folk få ha det ifred? Så länge det inte påverkar jobbet eller politiken. Jag kan inte se hur det påverkar det? Det har väl moralen att göra. Och tänk så olika vi ser på moral och etik i alla olika länder och kulturer! Vem har rätt att döma? Vem är felfri? Ja, inte är jag det i alla fall. Det erkänner jag. Och tack och lov för att jag inte är en offentlig person! Jag skulle nog inte klara granskningen. … Och jag undrar…  eller jag tycker – att det vore väldigt trista liv om vi alla skulle leva våra liv utan någon som helt ”bus”…  Jag tror inte någon klarar av att leva så. Fy tusan, så trist och stelt det skulle bli. Och andra skulle liksom bevaka, skvallra och ange! Och, som sagt, vem ska döma?? Vem är totalt skrupelfri? Nej, nej… det funkar inte!

 

Så gjorde jag med C

Igår skrev jag ett sms och det känns bra. Jag skrev bara att jag älskar henne och att jag tänker på henne. Hoppas hon har det bra. Jag inser att jag gjort fel, men usch så svårt det är att stå bredvid och se på. Men alla människor ansvarar för sitt eget liv och har rätt att leva det som den själv vill! Ingen annan ska lägga sig i, så varför gör jag det? Varför måste jag alltid kommentera och framföra mina åsikter? Fy tusan, som jag tycker att jag jobbat med mig själv om det här! I åratal. Och jag tycker verkligen att jag har lyckats förbättra mig. Och ändå! Ändå!…. så gör jag det om och om igen…

Hur gör jag med C?…

Jag borde skriva några rader….  Det säger mina vänner till mig. Men vad ska jag skriva? Att jag älskar henne? Att jag tänker på henne? Att jag hopps att hon har det bra? …? Vad ska jag skriva? Och hur tar hon det då, att jag kontaktar henne fast vi sa att vi skulle vänta ”tills semestern och sommaren är slut”? När är sommaren slut? Jag vill inte pusha på, men heller inte vänta så att det går för lång tid och blir för sent… Hur har hon haft det? Vad har hon gjort under sommaren? Hur tänker hon? Vill hon höra av sig nu? Eller känner hon att det är skönt utan kontakt? Jag är ”den vuxne” och borde alltså hjälpa henne… men HUR? Vad är bäst? Fy vad jobbigt…  Jag vet inte hur jag ska göra. Kanske bara skriva Jag älskar dig och tänker på dig… Är det bra? …

Kris i politiken

Varför kan dom inte i stället ta varandra i hand och försöka lösa problemen? Jag tror det är som jag har för mig att jag skrivit om tidigare, det är mediernas makt som gör att ingen vågar vänta en stund och hinna tänka efter, utan som nu- alliansen springer ut och pekar ut och tar heller inte sitt ansvar för själva frågan… Jag menar, var det inte lite annorlunda för? Att det var fler politiker som drevs av sin idealism? Och att det numera är mycket maktspel för att ”sitta kvar”. Bra löner och villkor. Ingen vågar säga för mycket. Och inte för litet. Nej, det är nog inte lätt att vara politiker idag. Det kan jag tro. Men hur ska vi ha det då? Vilket styre ska vi ha? Vem vågar ta ansvaret och hur ser visionerna om framtiden ut?

Hur kunde det hända? Det här med Transportstyrelsen. Inte klokt ju… Man undrar ju en del. Hur kan man överhuvud taget outsourca en sån tjänst? Borde vi inte övervaka det själva, här i Sverige? Hur tänkte dom? Det är ju väldigt känsliga uppgifter. Jag fattar inte…? Det borde ju vara jättemycket säkerhetstänkande kring allt det. Nej, jag förstår inte hur dom tänkte? Och att dom inte kollade under tiden? Jag menar, det har ju gått flera år! Shit!

Nä, man får väl hitta andra, nya planeter och börja om där. Men …  Hur ska vi ha det? Vilka regler och bestämmelser ska gälla? Och vem och vilka är bäst satta att avgöra? Haha…! Nej – det hjälper inte det heller. Vi Måste fixa det här och nu. Det är ju nu vi lever!

Med hopp om en god framtid! 🙂

Utflykt och insikter i mig själv

Visserligen var jag på en utflykt – till Helsingfors. Vi hade ett par härliga dagar med mycket samtal och fina stunder ( och kärlek förstås!). Men det jag ville säga här är att jag har gjort lite upptäckter med mg själv. Lite utflykter inuti mig själv. Faktiskt. Det var länge sen sist, och jättebra att det händer!

En utflykt var om mina känslor för min väninna Alo. Hon fick läkarbesked om att hon bar på Cancern. Jag blev jätteledsen och kände att det hände massa saker inuti mig. Och jag liksom bad om att hon skulle bli fri från det och det inte skulle vara så farligt… Jag faktiskt liksom bad. Och igår berättade hon att läkarna nu sagt att det nog faktiskt inte var så allvarligt som de först befarat, och jag blev så himla glad och lättad. Och när jag sa till henne, att ”mina böner hjälpte” och skrattade, då svarade hon mig: ”Men då tror du ju ändå på något!” …  Suck…! Va?!  Jag? Näääää  jag tror ju inte på gud eller nåt! Det säger jag ju jämt! Jag tror inte på nån gud och jag tror inte på nåt! Hon bara skrattade och tittade på mig och liksom sa inget. Det behövdes inte. Jag satt där som ett fån och insåg att…. Ja? Vad vad min insikt? Hur kunde jag förklara bort att jag bett? Till vem, eller till vad, bad jag? Jag vet att jag verkligen kände att jag ville att hon skulle vara fri från den sjukdomen. Det var både för hennes, men också egoistiskt för mig själv. För jag tycker ju om henne och är jätteglad och tacksam för vår vänskap! Jag svarade henne sen att Ja, ok, jag måste ju tro på nåt då… Men jag tror inte på nån gud och jag tror inte på någon ”högre makt”. Nej, sa hon, men du tror uppenbart på ”nåt”, och folk kallar det där ”nåt” för olika saker… Suck! säger jag…  Vad svarar jag på sånt? Jag har ju inget svar! Det här måste fortsättas att fundera över! Har jag blivit ”blödig” på äldre dar? Eller vad handlar det här om? Al brukar ju säga att han inte tror på ngn gud, men att han tror ”på nåt”….! Jaha? ok, så det kanske är det jag också gör då…?

Spännande! Jag måste fortsätta fundera! 🙂

Tyst på jobbet…

Så tyst här är. Många har semester och det är lugnt. Men jag är ledig några dagar i den här veckan och ska åka med min älskade Al på en liten kryssning till Helsingfors. Det blir härligt att vara med honom och jag hoppas vi får en mysig tid de här dagarna. Ännu mer tid till att lära känna varandra mer. Det blir mycket per telefon annars och inte så mycket träffas. Den här helgen kunde in te han. Men jag hade en jättebra helg! Fick sålt skrivbord mm på Blocket och sen passade jag på att städa 🙁 Jag gillar verkligen inte att städa…  Det är därför jag har städerska, men dom har semester nu, dom också… Usch vad tråkigt och jobbigt det är att dammsuga och hålla på! Men jag vill ha det fint när Al kommer, han är bra på att hålla rent! Vilken man han är! Han är duktig på mycket och jag känner mig stolt över att han ”är min”. Vad är jag bra på då? … Hmmm… Jag vet inte…? Jag är för det mesta glad och positiv och mina vänner säger att jag är en bra människa och trevlig och glad att vara tillsammans med. OK, jag tar till mig det. Bara det att det inte alltid är så… Fast det är väl ingen som alltid är på topp? Så är det ju här i livet. Nu fick jag veta att min kära vän A, kanske har c-skiten i magen. Fan också. Låt det inte vara sant! Låt läkarna hitta att det inte är så farligt och att hon blir fri. Please!

Sålt på Blocket

jodå, det blev sålt 🙂 på Blocket. Men sen har jag lagt in flera annonser och det har inte hänt någonting där… Jag kanske lagt för högt pris? Måste vänta några dagar och se vad som händer.

Annars så är jag väl kär! I en en fullkomligt underbar man.Han har allt 🙂 Fast jag vet, så har jag sagt flera gånger tidigare i livet, men den här gånger är det lite annorlunda. Faktiskt. Varför?  Hmmm… jag vet inte riktigt? Ehhhh… Jo, han känns som en mycket mogen och strukturell man. Han har upplevt en del i sitt liv och det gör att han är ödmjuk. Jag respekterar och accepterar hur han är och älskar hur han är och ser ut! En riktig man. Stor och stark och vettig i skallen! Det är precis det jag vill ha. Och han älskar mig! Viktigt ju. Vi kommer väldigt bra överens och kan numera prata om allt möjligt. Det var lite sisådär i början ju, men efter det som hände på flygplatsen, så blev allt riktigt bra! Ibland är det bra att det går på tok!

C och jag fortfarande tyst. Lär dröja tills efter semestrar… men det kostiga är att jag tycker själv det är skönt! För nu kopplar jag också bort allt som jag gått och grubblat och ojat mig över. Dumt av mig, men nu känns det bra. Kanske beror det delvis på att jag nu har A att älska och bry mig om, men ändå. Hon är min dotter…. Lite kul att upptäcka att det var befriande för mig också att släppa det där. Skönt när det verkligen är det onda med det goda! 😀

Annons på Blocket

Åh vad kul! För första gången i mitt liv så har jag skapat konto och lagt ut en annons på Blocket! 🙂 Spännande! Nu får vi se vad som händer…  Tänk om jag inte får något sålt? Jag vill ju göra mig av med grejer så att jag kan förnya lite hemma. Kul att jag börjat i alla fall!

Hoppas någon vill köpa det!

Tiggare?

Så tyst det är på jobbet…  ”Alla” har visst semester och här sitter jag och inte har så särskilt mycket att göra. Lite tråkigt blir det och dagarna går långsamt. Men igår ikväll tog jag mig ut och sprang en runda. Nöjd med mig själv. 🙂 *Eegentligen skulle jag åka och hälsa på en kompis K, som nyss fått tvillingar, men jag känner att jag vill virka klart en grej först. Vill ju inte komma tomhänt 😉

 

Varför är man sån? ”Vill inte komma tomhänt”. Som om det är därför man träffar sina vänner! Vad fånigt det är. Inte tänker väl jag på vad hon/han har med sig, om något, när dom kommer. Jag vill ju träffa personen!

Sen har jag tänkt mycket på alla ”våra” tiggare som sitter överallt. Eller står, eller ligger… Puh! Dom är verkligen många nu, känns det som. Jag börjar luta åt att jag vill ha ett förbud mot tiggeri. Faktiskt. jag tyckte inte så förut, men detta är ju ingen lösning! Dom blir bara fler och fler. Det förstör vårt fina land. Det går inte längre. Och dom blir mer och mer hemtama och nonchalanta. Det känns inte bra. Våra egna ungdomar tar efter och det blir slöare och slöare och mer ego-trippat. Inte bra! Låt oss ta tag i det här nu och få våra politiker att våga säga ifrån på allvar. Förbjud tiggeri!! Sen får vi alla göra Sverige bra gen. Se till att folk får jobb och bostad och var vänliga och hjälpsamma mot varandra, så löser det sig!

Fortfarande time out med C…

OK, jag har förstått att jag gått lite ”hårt fram”. Citationstecken för  att jag nog fortfarande tycker att jag har rätt. Men jag förstår att jag sårat henne p.g.a. det sätt jag sagt det på. Och det är ju mitt problem! HUR jag säger saker…  Det har jag jobbat med mig själv med i många år nu. Suck! Varför är det så svårt? Hur man säger en sak är jätteviktigt. Personer hör inte vad du säger, utan hur. Om du säger det i rätt tonfall och med rätt framtoning – då hör de också VAD du säger. Suck igen… Att jag inte kan lära mig…? Hon tycker jag är elak. Hon blir jättesårad och ledsen. För att jag vill att hon ska flytta hemifrån… När gör hon det? Men det är inte min sak!! Det är hennes sak. Jag har inte med det att göra. Och det är det som är så svårt…  Att inte lägga mig i. Jag skulle själv bli galen om mina föräldrar la sig i mitt sätt att leva! Jag inser ju det! Men samtidigt är så himla svårt att stå bredvid och se på, när man verkligen önskar henne något annat… Och vad som än händer nu, om och när vi kan prata med varandra igen, så kommer det aldrig bli ”som förr” igen. Såklart. Men vad menar jag med det då? Livet rullar ju på och det händer saker hela tiden, förändras och går både framåt och bakåt. Det är väl klart att det aldrig kan bli som förut igen! Det kan inget. Hur man än önskar. Och det är väl bra. Jag gillar förändringar. Det är bra med dem. Fast ibland är dom lite krångliga! 😉 Som nu, med C….  Och jag undrar hur hon känner det nu? Mår hon bra? Eller tänker hon på det här och mår dåligt? Vill hon höra av sig till mig, eller känner hon bara en lättnad? Hur kan jag hjälpa henne? Ska jag skriva några rader, eller inte…? Suck, för 3:e gången…  Nej – man skulle lära sig retorik! Det skulle jag verkligen behöva! Tack och hej – leverpastej 😉

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén